CELLPROVSSKANDALEN I Sverige har vi en av de bästa metoderna som finns för att upptäcka livmoderhalscancer: cellprov. Och i 90 procent av fallen fungerar den metoden bra. Men detta hantverksmässiga arbete med ofta subjektiva bedömningar kan förbättras. Användarfelen, som felaktiga besked efter cellprover, kan inte försvinna helt – men måste minskas, skriver överläkaren Björn Strander, inför kvällens Uppdrag granskning om cellprovsskandalen i Jämtland.
Livmoderhalscancer är en otäck sjukdom. När den nått bortom kontroll förstör den vävnaderna runt livmoderhalsen – livmoder, slida, ändtarm, urinblåsa, urinledare och känsliga nervcentra vid ryggmärgen och leder då vanligen till döden. Behandlingen av avancerade stadier är också ofta stympande. Utan några förebyggande åtgärder drabbar sjukdomen förhållandevis unga kvinnor. I Afrika, Indien och stora delar av Latinamerika drabbas miljoner småbarnsmammor i vad som är det den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor i dessa delar av världen.
Svenska kvinnor däremot har en mycket bra skydd mot livmoderhalscancer i form av gynekologisk cellprovskontroll. Kvinnor mellan 23 och 60 års ålder bjuds regelbundet in för provtagning. Detta har varit en av det senaste århundradets stora medicinska framgångar. Proverna kan oftast påvisa förstadier till cancer, och dessa kan enkelt behandlas. Därmed får kvinnor också ett skydd mot själva sjukdomen, inte bara tidig upptäckt. Det gör skyddseffekten ännu kraftigare. Gynekologisk cellprovskontroll är den överlägset mest framgångsrika screeningverksamheten mot en cancersjukdom någonsin, också räknat i minskad dödlighet. Man räknar med att en kvinna som deltar regelbundet har ett 90-procentigt skydd mot livmoderhalscancer. 90 procent är i dessa sammanhang en mycket hög siffra. Men det är inte 100 procent. Tyvärr.
Varje år insjuknar 400 – 450 kvinnor i livmoderhalscancer, trots att det finns ett skyddande screeningprogram. Tack vare forskningsinsatser vet vi att det i de flesta fall beror på att kvinnor inte deltagit i screeningen fullt ut.
Men runt 100 kvinnor drabbas varje år av livmoderhalscancer trots att de gått på de kontroller de har erbjudits. Hos de flesta av dessa kvinnor upptäcks cancern i tidigt stadium, som går bra att behandla med begränsade biverkningar, men inte alltid.
Det finns två huvudorsaker varför det kan bli så. Den första är att det finns en cancerform, körtelcellscancer, som oftast inte uppträder med tydliga förstadier.
Det andra är användarfel. Det är en hel del som ska klaffa för att kvinnor ska få korrekta analyser.
Kvinnorna som inbjuds ska kunna identifieras. Dataregister måste ha hög kvalitet. Prover ska tas på rätt sätt, något som kräver mycket träning och kompetens. Transporter och logistik ska fungera. Brev måste bäras ut till rätt adresser. Och inte minst måste avvikande celler identifieras. Detta är verkligen att leta efter nålar i höstackar. Cytodiagnostiker vid landets laboratorier granskar i varje prov, manuellt, tiotusentals celler i mikroskop. Synfält för synfält. Alla framgångar i detta screeningprogram bygger på deras förmåga att bland hundratals prover med tusentals celler kunna identifiera just de, ofta fåtaliga, avvikande celler som leder till diagnos.
Cellprovningarna bygger på detta hantverksmässiga arbete. Och just subjektiviteten i bedömningarna ställer särskilt stora krav på kvalitetssäkring, fortlöpande utbildning och ständiga jämförelser mellan laboratorier och mellan enskilda diagnostiker. Kvalitetsarbete är inget nytt vid laboratorierna, men sedan drygt ett år har det kommit igång en ny nationell verksamhet. Med hjälp av ett nyupprättat nationellt kvalitetsregister och med mandat från landets regionala cancercentra görs nu en rad jämförelser mellan verksamheter och laboratorier för att jämföra, definiera och naturligtvis höja kvaliteten.
Efter händelserna i Jämtland, där bland annat en kvinna fick sina prover felanalyserade – som Uppdrag granskning berättar om ikväll – kommer ingen att kunna ta lätt på dessa frågor i framtiden. Användarfelen, i alla led av vårdkedjan, kan inte försvinna, men minskas och skyddet mot cancer förstärkas.