Vid midnatt genomfördes en enorm försämring av det svenska asylsystemet.

När det nu införs id-krav på alla färjor, tåg och bussar in i Sverige är det med ett enda syfte: att göra det svårare för folk att söka skydd här.

Från att ha sagt sig värna asylrätten fullt ut har S och MP gjort en kovändning i migrationsfrågan, vilket slutade med att de tillsammans med SD röstade igenom det nya id-kravet i riksdagen strax före jul.

Antalet asylansökningar under 2015 slog alla rekord, vilket har utsatt mottagningssystemen för påfrestningar de inte är byggda för.

Situationen kräver kraftfulla insatser.

Det var därför Centerpartiet var med och slöt en blocköverskridande flyktinguppgörelse under hösten. Men den räcker inte.

Det behövs fler åtgärder för att hantera situationen.

Id-kravet är dock inte en del av lösningen. Tvärtom skapar det fler problem än det löser, inte minst för dem som är på flykt.

Många av dem som tvingats överge sina sönderbombade hem i al-Assads Syrien eller med sina liv som insats lyckats lämna Daesh-kontrollerade områden har inga giltiga id-handlingar.

Detsamma gäller många av de afghaner som drivits på flykt. För alla dem blir det nu ännu farligare att resa in i Sverige för att söka asyl.

Alternativet som kvarstår är att anlita människosmugglare och riskera livet på osäkra gummibåtar eller i trånga lastutrymmen.

De nya reglerna innebär också problem för tusentals människor som redan bor i Sverige, eller i Danmark för den delen. Öresundsregionen är Nordens största storstadsområde.

Kontrollerna som inleddes i natt drabbar tiotusentals tågresenärer, många av dem pendlare. SJ har redan ställt in sina tåg mellan Malmö och Köpenhamn.

Id-kravet kommer medföra stora förseningar och allvarliga störningar i trafiken. Transportörerna varnar för att pendlingstiden kan tredubblas.

Vi har ännu inte sett notan, men Öresundsinstitutet räknar med en kostnad för samhället på 1,6 miljoner – per dag.

Då räknar man inte ens in effekterna på företagens vilja att investera i regionen eller människors benägenhet att söka jobb på andra sidan sundet.

Id-kravet kommer skapa ”den största krisen för Öresundsregionen någonsin”, enligt Öresundsinstitutets vd Johan Wessman. Många års arbete med att skapa en dynamisk tillväxtregion riskerar gå förlorade.

För att komma till denna mörka punkt i Sveriges historia som humanitär stormakt har regeringen dessutom frångått den grundlagsstadgade principen att all lagstiftning ska föregås av en noggrann beredning.

Remisstiden har varit så kort att viktiga instanser tvingats lämna sina remissvar på telefon – eller i värsta fall inte hunnit yttra sig alls.

Kritiken från tunga myndigheter har inte låtit vänta på sig.

Lagrådet avstyrkte regeringens förslag om id-krav med motiveringen att lagen hastats fram och dessutom strider mot asylrätten, kritik som även JK framfört.

Migrationsverket, SKL, Kammarrätten och Polisen är några andra exempel på remissinstanser som varit kritiska.

Även från internationellt håll hörs kritik. FN-organet UNHCR uttryckte nyligen att de följer utvecklingen med ”stigande oro”.

Och regeringens åtgärder smittar av sig till våra grannländer.

Sedan id-kravet aviserades har Danmark hunnit bygga murliknande staket på Kastrup, för att hindra flyktingar att springa över tågspåren till perrongen för dem som redan genomgått id-kontrollen.

Samtidigt förbereder man sig för att införa egna id-krav. Finland har infört visumkrav för flyktingar som tar färjan från Travemünde till Helsingfors.

Även Norge har aviserat att man tänker införa hårdare tag mot asylsökande, med hänvisning till åtgärderna i Sverige. Norden deltar nu i bygget av fort Europa – på initiativ av Sverige.

Resultatet av denna cyniska samordning blir att människor knuffas runt som spelpjäser mellan olika länder, där de sannolikt till slut hamnar i Turkiet, ett land vars myndigheter nyligen fått skarp kritik från Amnesty för att misshandla flyktingar och skicka tillbaka dem till kriget.

Centerpartiet instämmer i den massiva kritik som regeringen fått för id-kravet.

Vi inser att det behövs effektiva åtgärder för att lösa krisen, men det betyder inte att vi kastar alla våra principer om öppenhet och medmänsklighet överbord.

Att resa hinder som stänger ute människor på flykt och äventyrar tillväxt och jobb får aldrig bli Sveriges svar på de utmaningar vi står inför.