I mitten av maj hölls Riksidrottsmötet i Karlstad. Men förhoppningen att cheerleading skulle godkännas som en egen idrott grusades åter, till stor besvikelse för de de 6 000 medlemmarna i Svenska Cheerleadingförbundet.

När förbundets ansökan om medlemskap prövades av Riksidrottsförbundet under lördagen blev det återigen ett nej.

Som många vet kommer cheerleading från USA och spontana hejarklacker på universitetens matcher i amerikansk fotboll. Sedan dess har idrotten utvecklats i över hundra år. Sporten har blivit mer avancerad och mer fokus läggs numera på både bredd och spets.

Från att ha varit en mansdominerad sport är de flesta utövare numera kvinnor. Vi är särskilt starka i gruppen tjejer i övre tonåren, vilket vi är stolta över. Det är en grupp som idrottsrörelsen i övrigt har svårt att fånga upp.

Idrottssverige behöver mer cheerleading. Här tränar flickor och pojkar tillsammans mot samma mål. Alla är med tillsammans och det är individens potential som avgör vad man tillför laget, inte om man är tjej eller kille.

Det är du som individ som spelar roll, både i träningshallen och på tävlingsmattan. En styrka även för jämställdheten.

Tävlingsverksamhet har funnits sedan 90-talet i Sverige och vi har varit representerade på flera internationella tävlingar. Så sent som april tog Sverige brons på Junior-VM och en svensk förening placerade sig på tredje plats när klubb-VM avgjordes i USA.

Allt detta trots att verksamheten sker ideellt. Hundratals unga tjejer och killar, kvinnor och män arbetar gratis för att verksamheten ska fungera, utan statligt stöd – till skillnad från medlemsförbund i Riksidrottsförbundet.

Enda sättet att få stöd på är att ge upp identiteten som cheerleader och låtsas tillhöra något annat förbund, låtsas tillhöra en annan idrott. Vi försvinner i statistiken och när nya hallar byggs och halltider ska fördelas är vi inte prioriterade.

Internationellt ser det helt annorlunda ut. Cheerleading har till och med fått ett erkännande som sport från den internationella olympiska kommittén.

Vi hoppas att Cheerleading ska få samma status i Sverige som sporten har internationellt och att Riksidrottsmötet en gång för alla visar att andras okunskap inte ska stå i vägen för flickors eller pojkars idrottande.

Det är dags att ta in Cheerleadingförbundet i Riksidrottsförbundet. Idrottssverige behöver mer cheerleading.