Efter en lång och utdragen väntan har vi nu en regering på plats, och det är således hög tid att lyfta de sakpolitiska frågorna högst på dagordningen igen.
Med SD:s stöd fick M och KD igenom en höstbudget där satsningar på psykiatri, cancervård och en återinförd kömiljard blev verklighet. Det handlar således om satsningar på sammanlagt fem miljarder kronor.
Med den nya överenskommelsen blir läget dock mycket osäkert. Det finns inte längre några garantier för att dessa budgetinvesteringar kommer att bli verklighet.
Om vi tittar närmare på en mycket högaktuell fråga som psykisk ohälsa, kan man i överenskommelsen läsa om de frågor som S, MP, C och L anser vara relevanta att prioritera.
Man avser bland annat att bekämpa den psykiska ohälsan genom en målsättning om en köfri barn- och ungdomspsykiatri.
Det är givetvis en väldigt viktig fråga, fast förslaget klingar aningen falskt, av tidigare erfarenheter att döma.
Det sista vi behöver är nämligen fler politiska slag i luften när det kommer till att hantera den växande psykiska ohälsan hos vår befolkning.
Den här typen av målsättning är i sig inte att ta ansvar, det är snarare att skjuta ifrån sig ansvar genom att måla upp storslagna idéer som det sällan blir något av.
Detta eftersom man inte är beredd att göra vad som verkligen krävs.
Målsättningar som denna fordrar stor eftertanke, vi måste vara realistiska och vi måste ha en seriös politisk plan för att uppnå resultat.
Låt oss jämföra partiernas framförda förslag med nollvisionen för suicid som antogs av den dåvarande alliansregeringen 2008. Nu har det gått mer än tio år och resultatet är att suicidtalen hos unga ökar, i övrigt ser vi ingen betydande förändring i statistiken.
Det är ett stort och allvarligt misslyckande som övriga partier i Sveriges riksdag uppenbarligen inte vill prata om. Orsaken till detta misslyckande är att insatserna har varit långt ifrån tillräckliga, nollvisionen har tyvärr fått fortsätta vara just en vision.
Vi kan i nuläget konstatera att de insatser som man presenterar inte står i proportion till den växande problematiken gällande psykisk ohälsa.
Det krävs en verklig politisk vilja för att få till reella förändringar. Sverige behöver en långsiktig plan för att kunna vända riktning, och med det menar vi en omfattande politisk plan som sträcker sig över minst två mandatperioder.
Det fordrar även varaktiga strukturella åtgärder, allra helst när det gäller förebyggande insatser, vilka måste verka över lång tid för att få märkbar effekt.
Alla partier i Sveriges riksdag har ett gemensamt ansvar; vi kan inte fortsätta med spretiga och kortsiktiga lösningar på ett så pass komplext problem.
Ingen äger ensam ansvaret och därför menar vi att det krävs samtal över partigränserna för ett gemensamt ansvarstagande i den här viktiga frågan.
Det är dags att gå från ord till handling och med kraft arbeta för att motverka förekomsten av suicid.
Sverigedemokraterna vill därmed avsätta riktade medel för ändamålet, och utöver det tillsätta en nationell samordnare, med ansvar för suicidprevention.
Nollvisionen kräver likaså delmål, där uppföljning och utvärdering blir viktiga aspekter för att sträva mot uppsatta mål.
Vi vill likaså utveckla och modernisera den psykiatriska vården. Det gör vi bland annat genom att skapa jämlika förutsättningar för Sveriges landsting att implementera framgångsrika metoder och arbetssätt.
För att nämna exempel har vi bland annat det prisvinnande konceptet med psykiatriska akutbilar. Ett ytterligare exempel är brukarstyrd inläggning, vilket är en framgångsrik metod för att hantera patienter med självskadebeteende.
Vi menar att olika förutsättningar ska mötas genom riktade insatser, utifrån reella behov, för att landstingen ska kunna utveckla sina verksamheter på ett likvärdigt sätt.
En annan grundläggande faktor är en nationell plan för att möta den psykiska ohälsan i Sverige.
Därför vill vi verka för partipolitisk konsensus i frågan, i form av en nationell plan, där det långsiktiga arbetet ligger i fokus.
Det är en överenskommelse som borde stå på tur för partier som säger sig vilja bekämpa psykisk ohälsa.
