Sverige är ett land som anses ligga i framkant när det kommer till klimatåtgärder. Trots att det råder en viss sanning i påståendet, finns det onekligen en del som kan förbättras. Plast är ett fantastiskt material som kan används till mycket.
Plastpåsar brukar pekas ut som en av de största miljöbovarna. Enligt Råd & Rön måste en tygkasse i ekologisk bomull användas fem dagar i veckan i 77 år för att den ska vara miljövänligare än en plastpåse.
Däremot betyder inte detta att plast är ofelbart. Tygkassar bryts lättare ner i naturen än plastpåsar. Det krävs nämligen att plasten återvinns för att den negativa miljöpåverkan ska reduceras.
Sverige har som mål att återvinna 30 % av den konsumerade plasten. Naturvårdsverket har rapporterat att 46 % av plasten återvinns, siffran är tyvärr inte helt korrekt.
Enligt en granskning utförd av Ekot återvinns knappt 20 % av all plast, vilket betyder att resterande 80 % av den plast som slängs bränns. Siffran blir betydligt mer skrämmande när enbart konsumenters återvinning räknas, där hela 90 % av den totala mängd plast eldas upp. Detta beror på att många hushåll slänger sina sopor i brännbart istället för att källsortera.
Det talas ofta om klimatskam, att man måste äta mindre kött och köra mindre bil. Båda åtgärderna är viktiga för att minska påverkan på miljön. Däremot kan inte alla förändra hela sin kost eller åka kollektivt, men alla kan källsortera.
År 1984 startades pantsystemet för aluminiumburkar i Sverige. Regeringen utfärdade 2005 en förordning som skulle komma att styra den verksamhet som idag är känd som Pantamera.
Förordningen innebar att aktörer som producerar eller importerar konsumentfärdig dryck i behållare av metall eller plast måste ingå i pantsystemet.
Konsumentfärdigt innebär att drycken kan drickas omedelbart. Trots att juice- och saftaktörer exkluderades från regelverket valde en mängd aktörer att ansluta sig till pantsystemet.
Under 2018 pantades enligt Pantameras egen statistik cirka 85 % av de PET-flaskor och aluminiumburkar som sålts. Jämförs statistiken för pant och mängden plast som återvinns, 85 % respektive 10 %, inses ganska fort att det råder drastiska skillnader på vad som återvinns och vad som slängs.
Statistiken talar för sig själv, om konsumenter får tillbaka en slant vid återvinning är chansen större att det sker. Är det inte dags att Sverige går ett steg längre och inför pant på andra artiklar än enbart dryckesbehållare i plast och aluminium?
Varför skulle plastpåsar inte kunna ingå i pantsystemet? Vad är skillnaden på en schampo- eller Pepsiflaska egentligen? Båda är tillverkade av plast, skillnaden är att den ena blir en ny flaska och den andra har en 90 % chans att brännas.
Vi har i åratal pantat burkar och PET-flaskor, varför skulle det vara kontroversiellt att införa pant på plastpåsar, schampoflaskor eller glasslådor?
Jag ser hellre ett utökat pantsystem där konsumenten blir belönad för att den sköter sig, än den skatt som nu införs på plastpåsar. Regeringen verkar vara mer intresserad av att höja skatteintäkterna genom billig symbolpolitik än att lösa faktiska problem.
Jag säger nej till plastskatt och ja till ett utökat pantsystem!
