Daniel Erkstam
Till vänster Daniel Erkstam. Foto: Privat / Thomas Winje Øijord / TT
Debattinlägg

”Tänk på digitala döden”

Opinion ·

”Ditt digitala fotavtryck är de spår i form av bilder, text och videos som du själv har lagt upp på nätet. Din digitala skugga är de bilder, texter och videos på dig eller om dig som andra har lagt upp. Det är viktigt att tänka på vad som skall ske med allt det innehållet när man själv inte finns kvar. Vill du att det ska finnas där som ett digitalt arv efter dig?”, skriver Daniel Erkstam.

Om debattören

Daniel Erkstam
Digital strateg

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

I dödens närhet och på ålderns höst är det många som vill se till att de efterlevande ska veta vad en sista vilja var i frågan om testamentering av föremål och pengar, samt praktiska ting kring hur man vill att ens begravning ska genomföras och ordnas.

Men vad som är minst lika viktigt att tänka på i är det digitala arvet man lämnar efter sig. Det digitala fotavtrycket som lämnas kvar på nätet efter att man själv inte finns kvar.

Ditt digitala fotavtryck är de spår i form av bilder, text och videos med mera som du själv har lagt upp på nätet. Din digitala skugga är de bilder, texter och videos på dig eller om dig som andra har lagt upp.

Det är viktigt att tänka på vad som skall ske med allt det innehållet när man själv inte finns kvar. Vill du att det ska finnas där som ett digitalt arv efter dig? Eller vill du att det ska tas bort.

För oavsett vad en del påstår så är det du och bara du som äger det innehåll du själv har laddat upp på Facebook, Instagram och andra sociala medie-konton.

När någon du känner och är vän med via sociala medier går bort så finns ju denna persons profil kvar. Och du kanske får notifieringar om att ”det var länge sedan du hade kontakt med NN” vilket då känns mycket märkligt eftersom personen inte längre finns kvar.

Om personen i fråga själv inte tagit bort sitt konto eller berättat för sina anhöriga hur denne vill att kontot i en social kanal ska hanteras så kommer det antingen att ligga kvar där som ett digitalt arv så länge den sociala kanalen finns kvar.

Sedan 2011 har Facebook infört en möjlighet atomvandla en persons Facebookprofil till en så kallad minnessida.

Det som krävs för att kunna göra om Facebookprofilen till en sådan minnessida är dokumentation som styrker att personen i fråga verkligen har gått bort. Så det är inte något som går att göra för en ovän eller som ett bisarrt och smaklöst prank.

Om man vill vara förberedd och bestämma själv vad som händer med ens egna sociala medie-konton och profiler så är det bra att lägga in dessa önskemål och instruktioner i sitt testamente som numera kan ligga online till exempel i ett konto på Livsarkivet eller Vita arkivet.

När jag i mitt arbete som digital strateg ska hjälpa ett nytt företag att sätta upp sin digitala närvaro från scratch brukar jag rekommendera att man börjar med att skapa en mailadress/ett mailkonto och sedan med den mailadressen registrera alla sina konton, i de olika kontona i sociala medier.

Då blir den mailadressen/mailkontot ”huvudnyckeln” till hela företagets digitala närvaro.

För ett företag är det viktigt att den mailadressen då inte är kopplad till en persons mailadress utan är en allmän mailadress typ företagetsnamn@gmail.com.

Men samma strategi är ju applicerbar på personer. Detta vill säga att man har alla sina sociala medie-konton kopplade till en enda mailadress.

Och då är det bara det mailkontots inloggning som man behöver spara undan för sina efterlevande. För via den ”huvudnyckeln” så kan man komma åt alla sina konton.

Daniel Erkstams lösenordstips:

Viktigt att tänka på är att lösenordet till det mailkontot som är så kallad huvudnyckel ska vara minst 15 tecken och inte innehålla något som till exempel dina barns namn, husdjurets namn, födelseår för dig eller barnen eller något annat som en illvillig kan gissa sig fram till.

Ett exempel på ett bra lösenord är ”m0rsl!lla0lle!sk0geng!ck” – om det inte skrivits här nu.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.