Han blev magistern som inte fick sätta betyg. Vinstjakten i svensk skola flyttar makten över betygssättande från kompetenta lärare till skolägare som ger efter för välbärgade, självsäkra och inflytelserika föräldrar som använder sin position för att se till att deras barn får högre betyg än de borde.

Matteläraren Micke Jacobsson på Kulturama skola i Hammarby Sjöstad i Stockholm, ägt av moderatnära Medborgarskolan, kunde inte gå med på det. Inte alls.

Han hade satt ett B på en kille i klassen. Föräldrarna som hade höga positioner skrev och klagade från sina arbetsadresser, där det tydligt framgick vilken status och kontaktnät de hade.

När Micke Jacobsson ändå vägrade ändra betyget gick föräldrarna till rektorn som av rädsla för att förlora kunder, som kanske dessutom skulle sprida ryktet om att detta inte var en bra skola att sätta sina barn i, gick med på att eleven fick göra ett extra nationellt prov i en annan skola.

En kollega och vän till en av föräldrarna var då med och bedömde och läraren fick aldrig se själva provet.

Därefter höjde rektorn elevens betyg till ett A. Trots att Skolverket säger att ett nationellt prov inte ens är tillräckligt som prövning. Och Micke Jacobsson fick sparken.

Hans saker budades hem, han hotades med att om han sa något skulle han få så dåliga vitsord att han aldrig skulle få ett annat jobb, han tvingades skriva på ett avtal där han inte fick berätta något om händelsen. I så fall kunde han bli stämd.

Nu gör han det i alla fall; berättar sin historia offentligt och sociala medier har sjudit av upprördhet i flera dagar. Det handlar ju om långt mer än en enda mattelärare, en rektor, en friskola, eller just den här eleven och just de här föräldrarna.

Det handlar om vad vinstjakten ställt till med i svensk skola, hur den driver på de orättvisor och den segregation som finns i samhället.

Visserligen har ju föräldrar från över-och medelklass alltid försökt se till att kratta manegen för sina egna barn. De allra rikaste lät barnen undervisas hemma från början, med guvernanter och informatorer, som tillhörde husfolket.

Sedan folkskolan kom och framförallt enhetsskolan så har skolan långsamt demokratiserats. Fler fick möjlighet att studera och att vidareutbilda sig. Utbildning blev en rättighet för alla.

Men denna nya tid, när skolan har förvandlats till marknadsplats och riskkapitalbolag och välfärdsbolag slår mynt av skolan, ger ökat utrymme även för omdömeslösa föräldrar att missbruka systemet.

Den vinstdrivna skolan degraderar lärarna. Här finns stora möjligheter att pressa lärare till positiv särbehandling av just resursstarka föräldrars barn, på andra barns bekostnad.

Att ta oproportionerligt mycket av den tid läraren avsatt för alla barn, för att prata om sitt eget.

Att ringa hem till läraren i tid och otid, att kräva omedelbara svar på mail, att kritisera hemuppgifter och förstås betyg. Och rektorerna är mer rädda för att förlora kunderna: elever och föräldrar som har skolpengen: än att förlora duktiga lärare.

Kanske är det inte bara för den lägre lönen som friskolor har fler obehöriga lärare än kommunala skolor?

Vänsterpartiet anser att matteläraren Micke Jacobssons historia bör tas på stort allvar och vi vet att det finns många liknande historier runtom i landet, även om inte alla vågar berätta.

Det här systemfelet, som dessutom försvårar elevers demokratiska rätt att överklaga betyg, kommer man inte åt genom att ställa svårmätbara kvalitetskrav, som de borgerliga partierna föreslår.

Det här kommer man bara åt genom att göra något åt själva grundproblemet, att en likvärdig bra skola inte kan vara en marknad.

Att vinstdriften inte kan vara styrande princip när det handlar om bra undervisning och rättvisa betyg i skolan. För alla elever.