DET DANSKA VALET Oavsett valutgången i torsdagens val har Dansk Folkeparti på sätt och vis redan vunnit valet. Det projekt Dansk Folkeparti tog sig an för tio år sedan har blivit förverkligat, nämligen att med stöd av de tidigare borgerliga partierna och den danska socialdemokratin genomföra vad som kommit att bli Europas stramaste invandringspolitik. Det skriver Lars Dencik, professor i socialpsykologi vid Roskilde universitet.
Efter att våra danska grannar i torsdags gick till valurnorna står det klart att landet nu står inför ett maktskifte. Den borgerliga regering som har styrt landet det senaste decenniet kommer att bytas ut mot en koalitionsregering under ledning av ett socialdemokratiskt parti som aldrig under de senaste hundra åren fått ett så liten röstandel som i detta val. De danska Socialdemokraternas partiledare Helle Thorning-Smith får drottningens uppdrag att försöka att bilda en koalitionsregering med stöd av det svenska vänsterpartiets motsvarighet i Danmark, Socialistiskt Folkeparti, som också de förlorat kraftigt i detta val. Det parlamentariska stödet för denna regering kommer att hämtas från de i detta val särskilt framgångsrika partierna Radikale Venstre, som är ett socialliberalt borgerligt parti och Enhedslisten som är en samling av olika starkt vänsterorienterade och marxistiska grupperingar.
Det högerliberala partiet Venstre, som höll ställningarna väl, och Konservative Folkeparti som mer än halverades i detta val och som tillsammans under den senaste 10-årsperioden utgjort en borgerlig minoritetsregering med parlamentariskt stöd av det uttalat främlingsfientliga Dansk Folkeparti har inte längre en tillräckligt samlad styrka för att kunna regera landet. Hittills har Dansk Folkeparti genom sin vågmästarroll och de två borgerliga partiernas eftergifter haft extremt stort inflytande på dansk flykting- och invandrarpolitik. Efter framgångar i alla tidigare val visar valresultatet nu att Dansk Folkeparti backar från 13,8 procent till ca 12 procent. Under 2000-talet har det lyckats Dansk Folkeparti att succesivt införa en alltmer avvisande invandringspolitik och att prägla den politiska retoriken i landet genom alltmer grovt främlingsfientliga uttalanden.
Kommer regeringsskiftet att medföra att Danmark nu kommer få en öppnare ”udlændningepolitik”?Att tolka valresultaten i den riktningen är att dra en förhastad slutsats. Inom överskådlig tid kommer vi antagligen endast att se enstaka kosmetiska ändringar i den riktningen.
Helle Thorning-Smith har redan deklarerat att hon efter regeringsskiftet inte kommer att avvika nämnvärt från den restriktiva invandringspolitik som Dansk Folkeparti haft sådan framgång att driva igenom. Tvärtom har den danska socialdemokratins partiordförande uttalat att partiet är för en fortsatt stram asyl- och invandringslagstiftning. Bakgrunden för det är bland annat att de tror sig veta att en stor del av den danska befolkningen ställer sig bakom ett sådant ställningstagande.
Den hårdföra flykting- och invandringspolitik som Dansk Folkeparti så framgångsrikt har fått genomförd i Danmark under de senaste tio åren har väckt en betydande folklig resonans i dagens Danmark. Bara för att Pia Kjærsgaard och hennes parti på grund av valutgången förlorat sitt goda förhandlingsläge kommer den hårda främlingsfientliga linjen i dansk politik inte utan vidare att upphöra. Även om både Radikale Venstre och Enhedslistens företrädare uttryckt önskemål i den riktningen, liksom i viss mån också ledaren för koalitionspartnern Socialistisk Folkeparti pekar allt på att detta kommer att möta så starkt motstånd att något radikalt steg i den riktningen inte kan förväntas.
I de tal som den kommande statsministern socialdemokraternas Helle Thorning-Smith och den avgående statsministern Venstres Lars Løkke Rasmussen höll under valrörelsen talar de både om att ”danskarna” på olika sätt ska få det bättre.
Språkbruket återspeglar en hållning: i Sverige talar man om att ”väljarna” uttalat sin mening och att ”befolkningen” har rätt till det ena och det andra. I Danmark vänder sig partiledarna både till höger och vänster snarare med självklarhet till ”danskarna”.
Också i media har tonen anpassats efter den öppet vulgära retorik som företrädare för Dansk Folkeparti förde an under 2000-talet. I synnerhet den danska tabloidpressen har tagit för vana att i alla sammanhang ange nationalitet och etnisk bakgrund i rapporteringen av t ex kriminalitet. Ofta på ett sätt som skulle vara direkt åtalbart eller i varje fall strida mot pressetiska regler i Sverige
På sätt och vis har Dansk Folkeparti oavsett valutgången redan vunnit valet. De har som det heter på danska ”sejret ad helvede til”. Det projekt Dansk Folkeparti tog sig an för tio år sedan har blivit förverkligat.
Uppgiften är genomförd: det nationella har satts i högsätet och villkoren för ”de fremmede” som söker asyl eller redan vistas i landet har stramats åt. Man har med framgång begränsat utlänningars möjligheter för familjeåterförening och för att uppnå permanent uppehållstillstånd eller att erhålla danskt medborgarskap. Dansk Folkepartiet har med stöd av de tidigare borgerliga partierna och den danska socialdemokratin genomfört vad som kommit att bli Europas stramaste invandringspolitik. Idag har man antagligen nått till denna vägs ände. Och också uppnått brett stöd i den danska befolkningen för det. Mer kan inte uppnås längs den vägen utan att komma i allvarlig konflikt med de internationella konventioner Danmark som andra stater har undertecknat.
Ur detta perspektiv är det ingen större förlust för Dansk Folkeparti att låta en ny regering ta vid och nu med röd flagg i toppen upprätthålla den hårda flykting- invandrings- och ”udlændningepolitik” som de så framgångsrikt pressat fram i sin tidigare position som tungan på vågen och parlamentariskt stöd åt de regerande borgerliga partierna i Danmark.
Dansk Folkeparti har redan segrat.
Moren har gjort sitt, nu kan moren gå.