Idag är det 66 miljoner flickor i världen som borde gå i skolan, men inte gör det. Malala Yousafzai har visat att unga flickor kan påverka sin situation och om hon får Nobels fredpris är det ytterligare ett bevis på detta. Hon överlevde talibanernas våld och hennes kamp är början på något större. Men det är viktigt att hon får hjälp och stöd också av vuxenvärlden, skriver Tova Andersson, som träffade Malala i somras.
Nästan på dagen för ett år sedan blev en flicka i Pakistan skjuten i huvudet av talibaner, bara för att hon sagt högt och klart att flickor också har rätt att gå i skolan.
Flickans namn är Malala och hon är lika gammal som jag. I somras firade jag Malalas födelsedag tillsammans med henne och hundratals ungdomar från hela världen då vi tog över FN för en dag. Idag firar både jag och Malala en annan viktig dag: den internationella flickdagen som instiftades av FN förra året. Idag har Malala också chans att vinna Nobels fredspris och vi är många unga som stöttar henne.
Fattigdom, våld och diskriminering gör att en av fem tonårsflickor inte får möjlighet att gå i skolan. Idag saknas hela 66 miljoner flickor i skolbänkar runt om i världen. Orsakerna är många; kanske har föräldrar gift bort sin dotter, kanske har man bara råd att skicka sina söner till skolan eller så är vägen till skolan lång och farlig. Det kan tyckas som ett alldagligt problem, men en sådan enkel sak som att inte alla skolor har toaletter gör att många flickor inte går till skolan när de har mens.
I somras reste jag till FN i New York tillsammans med andra ungdomar från Afrika, Europa, Latinamerika och Asien som är engagerade i Plan. En av delegaterna var en ung tjej från Indonesien som heter Nurul. Hon har länge kämpat i sin hemby för att flickor inte ska bli bortgifta. Att giftas bort i alltför tidig ålder är ett jättestort problem för många flickor världen över eftersom de då ofta tvingas sluta skolan. Efter veckan med Nurul, då hon lärde mig några ord på indonesiska och jag henne några på svenska, kände jag mer än någonsin hur viktigt det är att vi alla kämpar mot barnäktenskap och andra hinder för flickors utbildning.
Det var en mäktig känsla att komma in i FN:s generalförsamling och se den fyllas med ungdomar i stället för medelålders män och kvinnor i kostym och dräkt. Förutom fantastiska möten med personer som Nurul var det framförallt Malalas tal på sin födelsedag som jag bär med mig från dagarna i New York.
Hon talade med stark röst om vikten av utbildning och fick mig att inse att det här är början på någonting större. Det kan tyckas självklart att alla barn ska ha rätt att gå i skolan, men det som hände Malala visar att det finns starka krafter som är emot det.
Om hon får fredspriset idag skulle det betyda väldigt mycket för världens flickor. Hon är en levande symbol för att man som ung och engagerad i flickors rättigheter kan få sin röst hörd i samhället.
Malala har inspirerat mig på många sätt. Hon har visat hur mycket en ung person kan åstadkomma med sitt engagemang. Hon har också visat att det inte är riskfritt för flickor att kämpa för sina rättigheter. Därför är det viktigt att Malala inte står ensam, det är faktiskt de vuxna som har ansvar för att flickor ska få sina rättigheter tillgodosedda.
För att det ska bli verklighet krävs att vuxna och barn, män och kvinnor jobbar tillsammans. Jag hoppas att Malala, om hon får fredspriset i dag, får det stöd hon behöver för att klara den press som en sådan utmärkelse innebär. Precis som jag, är hon faktiskt bara 16 år.