Jag har en bekant. Han är far till en av mina vänner. Invandrare, kommen till Sverige på slutet av 1960-talet.
Han kom på eftermiddagen till Göteborg, med Volvobussar packade med invandrare från forna Jugoslavien, de fick nycklar till lägenheter, packade upp sina ägodelar, gick till mataffären. Morgonen därpå började han, enligt egen utsago, jobba på fabriken.
Och så blev det. På dagen – jobbet. På kvällen – SFI. I nästan 30 år. Förutom att SFI upphörde när språket kom.
Sedan förändrades allt. Fabriken omstrukturerade, löpande bandet robotiserades, och han blev utan jobb. Försökte sig på några andra jobb, men insåg snart att under de 30 år han jobbade på fabriken hade han inte lärt sig något annat. Alla jobb han sökte var han underkvalificerad för. Det blev lite väkteri på olika krogar, och lite taxi, men kroppen tålde det inte så livet slutade i en bitter sjukpension.
Senaste gången jag stötte på honom talade han öppet om sina sympatier för SD och om ”de lata invandrarna som nuförtiden kräver 7-10 år att få sitt första jobb”. Det blev ett kort möte.
Igår chockades Sverige av nyheten att andelen utrikesfödda som röstar på SD ökar. Många undrade varför. Svaret är komplext.
Utrikesfödda som stödjer SD är av många sorter. Vissa är rasister, vissa islamofober. Ja, ni som trodde att det bland invandrare inte finns rasister bör nog tänka över er bild av invandrare.
Men vissa är som mannen jag känner.
Jag garanterar att han inte är rasist. Han är en vanlig, laglydig arbetare som har gett allt han hade till detta land. Men han känner sig övergiven på globaliseringens sophög. Upplever att ingen politiker, journalist eller myndighet bryr sig om honom.
Att vi, vanliga mittenpartier, har övergivit dessa människor är skamligt. Jag tror att vi måste se dem, förstå deras situation, erbjuda politiska lösningar.
Jag tror att om vi inte vill att de ska fortsätta vända sig till SD måste vi ha en politik för dem också. Vi måste visa att vi fixar integrationsutmaningen.
Jag är medveten om att arbetsmarknaden idag är helt annorlunda än den som denna generation invandrare kom till. Idag står vi mitt i en globaliserad värld.
Och visst, jag har alltid förespråkat globaliseringen, trott att alla gynnas i längden av det. Men vi måste erkänna att det också finns globaliseringens förlorare.
De svaga, de förkastade, de som känner sig utnyttjade, använda och som ger sin röst åt främlingsfientliga partier. Och de blir fler ju sämre integrationen fungerar.
Utrikesfödda som röstar SD är nog de som enklast går att hämta tillbaka från SD. De vet att de är en bricka i SD-spelet. Men de känner inte att andra partier erbjuder hjälp.
Integrationen är vårt decenniums enskilt viktigaste fråga, så sätt upp mål.
Hur mycket snabbare ska det gå att få sitt första jobb? Sänk trösklar och öppna upp arbetsmarknaden. Hjälp dem som hamnat på globaliseringens sophög. Med åtgärder som gör att de inser att globaliseringen är deras vän.
Så länge vi inte ändrar vårt förhållningssätt och så länge vi tål integrationsmisslyckandet, kommer vi leva med paradoxen att de utrikesfödda som mest hotas av SD:s politik, i allt högre grad stödjer denna politik.
Än så länge är andelen utrikesfödda i SD lägre än motsvarande andel av befolkningen, men vänta inte tills det blir för sent.
