Snart 20 år efter pensionsreformens införande är det dags för en genomlysning. Blev det som tänkt och är det så här vi vill ha det?

Svaret är nej och det är hög tid för politikerna att agera.

Mer än var fjärde svensk uppger att de kommer ha svårt att klara sig, eller inte klara sig alls, på sin pension. Det visar en undersökning av Sifo.

Prognoserna kan komma att ge dem rätt. De som är unga idag kan få så lite som 50-55 procent av sin lön i pension. Det innebär ett tufft ekonomiskt läge för de flesta, och för den som jobbar i ett låglöneyrke är det väldigt lite pengar i kronor och ören.

Kommer man dessutom ut sent i arbetslivet och jobbar deltid kan det bli ännu mindre.

För stora yrkesgrupper riskerar de sista åren i livet att bli en kamp för att få pengarna att räcka till det mest basala: boende, kläder och husgeråd. 

Dagens pensionssystem infördes för att garantera långsiktig finansiell stabilitet. Det bygger bland annat på att människor arbetar mer – jobbar fler år och väljer bort deltid för heltid – för att få en dräglig pension.

Problemet är att andra reformer inte hängt med. Många i offentlig sektor, främst kvinnor, jobbar ofrivilligt deltid.

För några veckor sedan kunde vi läsa om undersköterskan Christine vars kollegor som, även om de jobbat heltid under större delen av sitt yrkesverksamma liv, nu riskerar att bli fattigpensionärer.

Människor som arbetar i fysiskt slitsamma yrken orkar inte med ett längre arbetsliv. Lägg därtill attityder i samhället som kan försvåra äldres möjligheter att få eller behålla ett arbete.

Pensionssystemet missgynnar också dem som studerar och kommer ut sent i arbetslivet, vilket särskilt drabbar dem som har en relativt låg lön i förhållande till utbildningstid.

Det är inte vår roll som bank att komma med färdiga politiska lösningar. Men när vi ser att stora yrkesgrupper riskerar att hamna i en svår ekonomisk situation, ser vi det som vårt ansvar att lyfta frågan.

Var det så här det var tänkt?

Svaret är nej.

50 procent av lönen i pension för en undersköterska som tjänar 24.000 kronor i månaden är inte rimligt. Det är inte rätt att kräva att de med fysiskt tunga arbeten arbetar längre. Vi borde inte straffa den som studerar och kommer ut sent i arbetslivet, och inte heller de som inte kan få ett heltidsarbete.

Vad som nu krävs är en rejäl genomlysning av arbetsmarknaden och pensionssystemet. Vi ser att följande frågor bör utredas:

• Hur får fler möjlighet att arbeta heltid?
   
• Hur förbättrar vi arbetsmiljön?
   
• Vilka åtgärder underlättar ett byte av yrkesbana för de med fysiskt tunga arbeten?
   
• Borde utsatta grupper kompenseras med högre avsättningar i tjänstepensionsavtalen?
   
• Kan det pensionsgrundande beloppet för studerande höjas?

Pensionsgruppen, som består av representanter från sex olika riksdagspartier, har nyligen enats om en handlingsplan för jämställda pensioner. Det är en utmärkt början.

Men om människor ska ha en rimlig chans att uppnå inte bara en jämställd pension, utan även en dräglig sådan, behöver de ha förutsättningarna att göra det. Först då får vi en situation som fullt ut matchar pensionssystemet.

Det är hög tid för politikerna att agera.