Mellan år 2013 och år 2017 anmäldes 26 dödsfall i samband med omhändertaganden av polisen.
Den 19 juni i år kom JO med allvarlig kritik mot Polismyndigheten för brister i samband med ett av dessa dödsfall. Brister i polisens agerande riskerar inte bara JO-kritik, utan kan även innebära att staten hålls ansvarig i Europadomstolen för en kränkning av rätten till liv.
Det är dags att Sverige tar detta på allvar.
Den 3 februari 1952 ratificerade Sverige den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den 1 januari 1995 blev Europakonventionen svensk lag.
Av artikel 2 i Europakonventionen framgår att envars rätt till liv ska skyddas genom lag, och att ingen avsiktligen ska berövas livet om det inte är absolut nödvändigt. Förbudet innebär inte endast en skyldighet att avstå från att beröva människor livet, utan också en skyldighet att göra allt för att de som är i statens våld överlever.
Det är kort sagt en mänsklig rättighet för frihetsberövade att få vård, och det är en mänsklig rättighet att få behovet av vård identifierat.
Detta har Europadomstolen slagit fast i ett stort antal avgörande, nu senast den 21 juni 2018 i Semache mot Frankrike. Avgörandet rörde en man som omhändertagits av polisen. Han var 69 år gammal och berusad. Under färden till polisstationen kräktes han flera gånger.
Trots detta lämnades han ensam i handbojor i 30 minuter utan någon direkt övervakning. Han fick inte heller vård förrän efter ytterligare 45 minuter. Väl på sjukhus avled han. Detta i sig, att polisen inte tillsåg att han övervakades och att polisen inte tillsåg att han fick snabb tillgång till vård, var en kränkning av hans rätt till liv.
Europadomstolen lade härvid vikt vid att polisen måste ha förstått att han som äldre berusad man var i ett sådant tillstånd att det krävdes särskild uppmärksamhet.
Sverige har ett folkrättsligt ansvar att skydda allas rätt till liv inom den svenska jurisdiktionen. Det ansvaret är särskilt stort i förhållande till frihetsberövade och än mer så när staten omhändertar äldre, sjuka eller påverkade.
JO har vid flera tillfällen riktat kritik mot Polismyndighetens agerande i samband med att människor avlidit, och det är med oro som det nu får konstateras att kritiken fortsätter.
För bara ett par månader sedan riktade JO kritik i samband med att en ung kvinna avled i arresten efter att hon omhändertagits för tillnyktring, och den 19 juni riktade JO allvarlig kritik i samband med att en man avled under polistransport till ett behandlingshem.
Särskilt oroväckande är det att Polismyndigheten samtidigt brustit i sin dokumentationsskyldighet, vilket försvårar inte bara granskning utan även framåtsyftande analys.
JO har i samband med besluten föreslagit en ändring som innebär att berusade personer som huvudregel ska få medicinsk bevakning istället för att föras till polisens arrest. Det är ett förslag att se positivt på.
Detta är dock inte bara ett svenskt problem, och för att komma åt problemet finns därför skäl att se på hur de andra europeiska länder agerat.
Särskilt bör Sverige titta på Storbritannien som genomfört en övergripande och oberoende utredning av samtliga dödsfall.
Storbritanniens utredning, Deaths and serious incidents in police custody, innehåller 110 rekommendationer med framåtsyftande förslag.
Ett nödvändigt första steg är därför att Sverige, likt Storbritannien, tillsätter en övergripande utredning av samtliga dödsfall de senaste 15 åren.
Dödsfallen bland människor som omhändertagits av polisen måste få ett slut. Staten är inte bara moraliskt utan också juridiskt skyldig att göra allt för att de som är omhändertagna ska överleva.
Det är en mänsklig rättighet, men det ska inte behövas en prövning av Europadomstolen innan Sverige vidtar åtgärder.