Politiker visar just nu med oönskvärd tydlighet hur lite hänsyn de tar till EU:s gemensamma hantering av brandbekämpning.
Det skriks bland annat efter att Sverige måste köpa in egna flygplan som kan vattenbomba. Arvid Åhlund på DI påpekar dock att vi redan har tillgång till sådana plan genom vårt medlemskap i EU, vilket ofta uteblir från rapporter om stöd från Italien och Frankrike.
Jag, liksom många andra, följer med fasa hur elden sprider sig i landet, och hur människor tvingas evakuera sina bostäder.
I en situation som beskrivs som extrem, höjs röster om att Sverige borde vara mer förberett. Om vi istället fokuserar på att bli mer förberedda framåt, så är det viktigt att förstå hur EU:s kollektiva understöd till naturkatastrofer går till.
Det är ingen slump att brandbekämpningsplan skickas till oss. Med EU är vi starkare tillsammans, därför finns gemensamma organisationer som koordinerar insatser vid kriser, som stora brandhärder.
Trots att Italien och Frankrike har egna skogsbränder skickar de alltså plan till Sverige. Men beslutet att göra det tas, efter dialog, av Emergency Response Coordination Centre (ERCC), som koordinerar och fördelar de resurser som länderna bidrar med.
Jag är inte emot att Sverige köper in egna plan, men behovet borde utvärderas hos hela EU.
Då kan vi i samråd landa i en bedömning av hur många plan som bör finnas tillgängliga för att EU ska klara de allt vanligare bränderna.
Sen kan vi prata om hur flygplan ska delas mellan länderna och om Sverige ska köpa in noll eller tre egna plan.
Flygplan är jättebra när katastrofen väl är ett faktum, men för att dämpa kostnader behövs också:
- Utbildningsinsatser och övningar för personal
- Förebyggande och förberedande åtgärder
- Kartläggning av tillgängliga resurser/expertis
- EWS (Early-warning systems)
Detta är inte ett beslut man tar i en handvändning under en extremsommar. Med bara veckor kvar till riksdagsvalet saknas dock väl underbyggda uttalanden.
I november 2017 gick ERCC ut med information om nya strategier för att stärka EU:s civila skydd och förmåga att hantera katastroflägen. Antalet bränder förväntas öka i och med klimatförändringarna. Samtalet om detta, möjligheten till kunskapsutbyte och utbildning i civilskydd, samt förmågan att förutspå faror och behov, är det som bör ligga till grund för våra politikers utspel.
Det finns ett starkt stöd hos EU-medborgare när det gäller samordnat civilskydd (Eurobarometer 2017):
- 81% anser att insatser som koordineras av EU är mer effektiva än länders egna insatser
- 9 av 10 anser att det är viktigt att EU hjälper till att koordinera insatser i enskilda länder
Debatten bör handla om hur vi kan arbeta som union med de naturkatastrofer som hotar Europa.
Vi missar annars syftet med delade resurser för att bekämpa problem på ett effektivt sätt. Sveriges politiker måste sluta låtsas som att de står utanför detta samarbete, och börja prata om helhetsbilden och hur vi samordnar resurser mellan länderna.
Det är inte bara Sverige som brinner.
