Debattinlägg

Det går att vara både jämställd och hemma med barnen

HEMMAFRUAR ·

Riksdagsledamoten Désirée Pethrus (KD) om hemmafrudebatten

Det är ju inte så konstigt att unga kvinnor som just fått barn gärna vill vara hemma med sina barn. Jag tror dock att om de fick frågan om de vill vara hemma för att vara fruar, skulle vi kanske få helt andra siffror. Ordet hemmafru leder ju till ett gammalt ideal där kvinnan skulle både ta hand om barnen men också mannen, så att han ska kunna göra karriär. Det skriver Désirée Pethrus, riksdagsledamot (KD).

Debatten om hemmafruar är återigen på tapeten efter att nättidningen familjeliv.se kommit med en undersökning som visar att nära hälften av Sveriges mammor (45 procent) skulle vilja vara hemmafruar om de hade möjlighet.

Det är lite märkligt att man samtidigt redovisar att man i förra årets undersökning fått fram att sju av tio, dvs. 70 procent ville vara hemma mer med sina barn. I så fall har ju antalet minskat i år. Eller handlar det om att man nu lagt in ordet hemmafru? Det är oklart.

Det är ju inte så konstigt att unga kvinnor som just fått barn gärna vill vara hemma med sina barn. Jag tror dock att om de fick frågan om de vill vara hemma för att vara fruar, skulle vi kanske få helt andra siffror. Ordet hemmafru leder ju till ett gammalt ideal där kvinnan skulle både ta hand om barnen men också mannen, så att han ska kunna göra karriär. Kvinnorna förr fick själva ge upp sin karriär. Därför är jag inte lika säker på att de som svarat på enkäten verkligen vill vara hemmafruar. Däremot vill de vara hemmamammor med sina barn. Många känner att tiden med föräldraförsäkringen är alldeles för kort.

Det är tråkigt att jämställdhetsfrågan alltid hamnar i ett för eller emot. Det finns inget som kan hetsa upp debatten som att, som jag nu själv gör, blanda sig i debatter om jämställdhet. Kopplas den dessutom till familjen blir det än mer känsligt. Och detta trots att det finns jämställdhetsmål uppställda för familjen i FN, EU, Sverige och även i vårt parti´s principprogram. Det handlar om att se till att göra det lättare att kunna kombinera arbeta och familjeliv, men också om att det är bra för barn om vården av dem blir båda föräldrarnas ansvar. Och målen finns för att vi tror att jämställdhet är bra för hela familjen. Det handlar om barnets rätt till båda sina föräldrar, om lika möjligheter på arbetsmarknaden och om bådas ekonomiska självständighet och trygghet. Dessa värden behöver inte krocka med frågan om valfrihet.

I den undersökning som familjeliv.se redovisar så har man också fått svaret att var femte mamma upplever att hon blivit diskriminerad i arbetslivet efter att hon fått barn.  Främst genom utebliven löneutveckling. Frågan är vad vi ska göra för att förändra det?

Dagens kvinnor vet nog vad de riskerar och bör själva kunna fatta beslut om de vill stanna hemma med barnen eller inte. Familjerna har alltid rätten att välja själva. Ingen tvingar någon att agera på visst sätt. Föräldraförsäkringen är ett erbjudande, inte ett tvång. Men vi behöver ju inte sluta att pusha för jämställdheten för det. Men då måste vi ju tro att det finns någon vits med jämställdheten. Om vi bara ser den som en pamflett så är det ju inget värde, värt att kämpa för. Men om vi tror att det är bra för alla i familjen, att jobba för ökad jämställdhet så finns det ju många sätt att gå vidare utan att tvinga på folk en modell typ” one size fits all”.

Jag har sedan slutet av 80 -talet följt jämställdhetsdebatten i Sverige och i mitt parti. Babyboomar har kommit och gått. Men inte så mycket har hänt efter föräldraförsäkringens införande. Den värnas idag av alla. Från höger till vänster. Och vi har i vårt pensionssystem ett system som ger poäng fram tills att barnet fyller tre år. Man kan också arbeta deltid fram tills barnet är åtta år. Allt detta är bra. Men frågan är väl vad vi ytterligare kan utveckla för att stötta familjer, men också öka jämställdheten om möjligt.

Alliansens jämställdhetsbonus är ett försök att öka det jämställda uttaget. Men det räcker inte. Jag tror man vill ha längre tid hemma. Fler omsorgsformer. Mer stöd till föräldrar och  barn under uppväxtåren. Och stöd som både pappor och mammor efterfrågar.

Kristdemokraterna har tidigare haft förslag om barndagar som skulle förlänga föräldraförsäkringen. En möjlighet att bygga på föräldraförsäkringen. Det var synd att det förslaget inte fick gehör. I Kristdemokraternas kvinnoförbund var jag med och tog fram en rapport 2009 där vi föreslog 100 barndagar var till föräldrarna att använda efter det att föräldraförsäkringen var slut fram tills barnet fyller tre år. Med dessa skulle man kunna ta ut en dag var i veckan så att barnet fick mindre tid i förskolan. Men man skulle ha möjlighet att kunna ta ut den som hel, halv, en fjärdedels eller en åttondels dag.  Man skulle kunna dela upp den så att man kan få ihop det som passar bäst för familjen. Det finns det gamla systemet med två- och trefamiljssystem som vissa kommuner tillämpar och som jag själv tyckte fungerade bra. Kommunen anställde barnskötare och vi såg till att turas om i våra hem. Det blev liten grupp på tre till fyra barn och i hemmiljö. De flesta barn har behov av få vuxna fram tills man är tre år. Den tid då barnet utvecklar sin empatiska förmåga. Så små grupper bör eftersträvas för de minsta.

Familjedaghemmen har nästan utrotats vilket är synd. Många barn fungerar inte av olika anledningar i stora grupper. Men det behövs också förslag för ensamstående föräldrar, för föräldrar med barn som har särskilda behov och som kanske ofta är sjuka. Då kan det vara jättesvårt att ständigt vara hemma med sjukt barn. Vad kan vi göra för dessa föräldrar?

Många kanske vill vara hemmamammor. Men jag tror framförallt att många känner stressen av att inte få tillräcklig tid med sina små barn. De är det mest värdefulla vi har. Men samtidigt tror nog de flesta att det finns en poäng med jämställdhet och att båda föräldrarna tar ansvar, för barnets bästa. Det finns säkert bättre förslag än det jag förslår här, men låt oss inte fastna i det ena eller det andra diket, för då kommer vi ingenstans. Vi har en föräldraförsäkring som alla står bakom. Bygg vidare på den, med olika varianter. I mina ögon är det nu dags att vi slutar bråka om familjepolitiken och istället skapar breda allianser kring densamma. För barnets och för föräldrarnas bästa!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.