Spel syftar till delaktighet, och kan utveckla både ledarskap och språkförståelse. Moderaternas utspel om spelande ungdomar är både okunnigt och populistiskt.

Moderaterna har i ett nytt skolförslag gått ut med att de vill begränsa ungas tv-spelande. Genom detta hoppas de kunna förbättra skolresultaten, och man vill få till ett ”handslag” med alla föräldrar för att minska spelandet. ”Jag tror att vi kommer behöva ha mer av läxläsning och mindre av tv-spel. Särskilt för pojkarna” sade Moderaternas utbildningspolitiske talesperson Tomas Tobé till TV4 igår.

Jag vill med några punkter kommentera Moderaternas och Tomas Tobés ogenomtänkta utspel och uppfattningen att föräldrar måste komma överens med sina pojkbarn om att spela mindre dataspel för att få bättre skolresultat.

För det första är spelen fritidsaktivitet och en kulturform som syftar till delaktighet. Att barn intresserar sig för det är något som borde uppmuntras, inte begränsas. Dataspel kan leda till flera positiva effekter, allt från att bli bättre på ledarskap och få ökad social kompetens till att öva upp spatiala förmågor. Studier visar till exempel att barn som spelar mycket blir bättre på engelska.

Många unga vuxna kan vittna om hur spelens avancerade engelska ökat deras ordförråd, eller hur man engagerat sig i engelskspråkiga forum eller fördjupat sig i vidare läsning för att komma vidare i spelet och således fått en bättre språkförståelse. Spelande barn och ungdomar börjar också dricka alkohol senare i livet.

För det andra: Om nu skolan har svårt att nå fram till eleverna och få dem att satsa på läxläsning är det skolan som behöver förbättras och som man ska satsa på. Det hjälper inte läxläsningar att attackera barnens fritidsintressen, oavsett om det rör sig om sport, spel eller
litteratur.

Om man som förälder oroar sig för att ens barn spelar mycket måste man ta spelandet på allvar och se det som det intresse det är. Vill man förstå barnets spelvärld och kunna påverka spelandet i en positiv riktning kan man börja med att göra tre saker:

1. Börja spela spel själv.
2. Spela spel tillsammans med barnet.
3. Spela olika spel från olika genrer.

För det tredje är dataspel för många barn det enda sociala sammanhang och den enda tillflyktsort de har. Det är där de känner sig trygga. Det är allvarligt att politiker försöker begränsa det utrymmet, i synnerhet för barn som kommer från utsatta miljöer. Det är också färre flickor som fortsätter att spela stora spel i äldre åldrar. Om man utmålar spel som någonting dåligt underminerar man deras förutsättningar att fortsätta spela, och det blir färre som kan dra nytta av alla fördelar som spel ger. Spel kan vara ett fantastiskt sätt att umgås, en terapeutisk verklighetsflykt och en trygg vän.

Det moderata utspelet luktar populism och moralpanik. Hade Tobé velat begränsa läsning om det var böcker som barnen ägnade sena kvällar åt? Eller tidskrävande idrott som fotboll och ridning?

Begränsa inte barns spelande, uppmuntra dem att spela olika spel och att utforska dataspelens fantastiska värld!