Nyfikna grisar som vill böka hålls på betonggolv, kor som vill beta och idissla hålls inomhus, minkar som i det fria rör sig över stora avstånd hålls i små burar av nät och två miljoner hönor sitter fortfarande i bur med mindre yta än ett A4-papper. Det är oacceptabelt. Om svenska konsumenter ska vilja köpa svenskt för djurens skull måste de kunna lita på att det faktiskt gör skillnad, skriver Åsa Romson och Helena Leander från Miljöpartiet.

Djurägaren packade in mer kycklingar i lastbilen än vad reglerna tillät, var fjärde djur dog. Bilderna från SVT:s avslöjande är hemska, det är svårt att svårt att inte bli upprörd. Bara någon vecka tidigare såg vi med fasa på nyheterna om grisar med sönderbitna öron, med sönderbitna svansar och andra missförhållanden från svenska grisgårdar. Ändå gör alliansens ministrar ingenting.

Vi har slagit fast att vi ska ha ett starkt djurskydd i Sverige. Styrkan i det svenska djurskyddet är vår djurskyddslag. Den säger att djur ska ges rätt att bete sig naturligt och skyddas mot onödigt lidande. Problemet är att det inte alltid ser ut så i djurens verklighet.

Nyfikna grisar som vill böka hålls på betonggolv med i bästa fall lite strö. Kor som vill beta och idissla hålls inomhus större delen av året, vissa rentav uppbundna, och tjurar och kalvar får stå inne året om. Kycklingar är framavlade för maximal tillväxt, men skelett och leder hänger inte med och djuren får svårt att gå. Minkar som i det fria rör sig över stora avstånd i vatten och på land hålls i små burar av nät. Och två miljoner hönor sitter fortfarande i bur med mindre yta än ett A4-papper till sitt förfogande. Det är inte acceptabelt.

Det finns som tur är många goda exempel på bönder som valt att sikta högre än den miniminivå föreskrifterna kräver. KRAV är i första hand en miljömärkning, men innebär också högre djurskyddskrav. Andra bönder går längre än KRAV:s regler i strävan efter en djurhållning som respekterar djurens behov och beteenden. Men djurskyddslagen gäller inte bara dessa djur utan alla djur. Det är på tiden att vi tar konsekvenserna av det.

För två år sen presenterade djurskyddslagsutredningen sitt betänkande. Det innehåller en lång lista med konkreta saker för att förbättra för djuren. Det handlar om åtgärder mot allt från osund avel till övergivna katter. Två år senare kom alliansregeringen häromveckan äntligen med ett förslag på förbud mot sexuella handlingar mot djur. Det var det enda regeringen tog vidare från utredningen. Vad hände med resten?

Vi i Miljöpartiet har tröttnat på att vänta. I höstas lämnade vi in en motion i riksdagen med 49 konkreta förslag för att stärka djurens välfärd. Där kräver vi att djurhållningen ska anpassas till djurskyddslagens krav, och att djurhållning som saknar förutsättningar för detta – som pälsfarmerna – ska läggas ner.

Vi kräver också att djurhållning prioriteras i det internationella samarbetet. EU är en viktig arena för att successivt lyfta lägstanivån på djurhållningen i hela unionen, så att inte högre krav på svenska bönder bara leder till import av djur som haft det sämre. Det är också viktigt att vi från politiskt håll ställer samma krav på den mat vi köper in till skolor, sjukhus och äldreboenden som vi ställer på de svenska bönderna. Genom att servera mer vegetariskt har vi råd att vara mer kräsna med det kött som serveras.

Om svenska konsumenter ska vilja köpa svenskt för djurens skull måste man kunna lita på att det faktiskt gör skillnad – annars kan man lika gärna välja det billigaste. Passivitet i djurskyddsfrågorna är inte lösningen på det svenska jordbrukets utmaningar. Djuren har väntat länge nog – nu är det dags att säkra ett bra djurskydd!