När Israel helt lämnade Gaza 2005 gjorde man det med förhoppningen att Gaza skulle utvecklas till ett framgångsrikt område. Möjligheterna var goda. Handeln skulle komma igång och gränserna var öppna.
Först två år senare, 2007, tog Hamas makten och utvecklingen tvärstannade. Den konstanta raketbeskjutningen inleddes, södra Israel terroriserades natt som dag. Tusen och åter tusen raketer har sedan den dagen regnat ner över Israel. Under sommaren 2014 fick vi också bevis på att Hamas nu lyckats smuggla in raketer som nu når Tel Aviv och Jerusalem.
Då Israel visar prov på stor återhållsamhet intensifierar Hamas sina attacker eftersom återhållsamhet tolkas som svaghet. Under de tre veckor som föregick Operation Protective Edge avfyrades över 300 raketer mot Israel. Vilket land skulle låta sådana övergrepp mot sin civilbefolkning stå obesvarade?
Under sommarens våldsamheter, liksom tidigare, ser vi samma händelsescenario. Hamas, och andra terroristgrupper, avfyrar sina raketer från tätbefolkade områden, från torg, skolor, sjukhus, begravningsplatser och hustak.
Man bygger upp raketlager i FN:s skolor. Man klär sig som civila och skyddar sig genom att använda mänskliga sköldar. Israel gör sitt yttersta för att undvika civila dödsfall. Man ringer, sms:ar, släpper flygblad och avbryter anfall. Man går längre än någon annan armé någonsin har gjort för att undvika att oskyldiga dör.
Inte någonstans i Magnus Walans och Diakonias debattartikel på SVT Opinion omnämns vilka det är Israel strider emot och vilka de är. Hamas är terroriststämplade av bland annat EU och därmed Sverige. Inte heller nämns det att många av de raketer som sköts mot Israel misslyckades med att nå sina mål och slog ner i Gaza vilket ledde till att gazabor dog.
Det står inte heller att man medvetet riktade granateld mot just de gränsövergångar som används för att frakta in förnödenheter till Gaza. Hamas besköt själv bland annat al-Shifa sjukhuset och flyktinglägret Shati. Man sköt dessutom, två gånger, sönder de stora kraftledningarna mellan Gaza och Israel.
Anser Magnus Walan och Diakonia att Hamas och de andra terroristgrupperna i Gaza är legitima organisationer som med sina krigshandlingar och behandling av gazabor inte bryter såväl mot krigets lagar som mänskliga rättigheter?
Gazabor som står upp mot Hamas eller misstänks stödja Israel skjuts eller hängs i lyktstolpar, vissa släpas genom Gazas gator bakom motorcyklar.
Var är Walans och Diakonias fördömande av terrorn mot Israels civila? Är de inget värda utifrån Diakonias anti-israeliska ideologiska och politiska utgångspunkter? Vem ska Israel kräva skadestånd ifrån för de materiella och mänskliga skador som uppstår på grund av Hamas attacker?
Vem ska Israel kräva skadestånd ifrån för det militära raketförsvar, Iron Dome, man konstant tvingas hålla i högsta beredskap och utveckla på grund av dessa terroristgruppers beskjutning?