Valet är över, nu är det upp till partierna att ta ansvar för landet. Man vill fortsätta låtsas som att det åttonde partiet inte finns. Man kommer inte att lyckas.

Sverigedemokraterna ökar mest och är valets största segrare. Man ökar med mer än ett helt Miljöparti.

Det är uppenbart att alltfler av svenska folket vill ha en stramare migrationspolitik. S och M lade under förra mandatperioden sent omsider om sin politik för att närma sig Sverigedemokraterna.

Men det är halvhjärtat och sker under galgen.

Jimmie Åkesson (SD) och hans parti har en än starkare position än tidigare. Man har en vågmästarroll i riksdagen och kommer att vara en tung röst, och ofta den avgörande rösten, när riksdagen ska välja statsminister, anta statsbudget och besluta om lagstiftning.

Ändå försöker de gamla partierna att gå runt Sverigedemokraterna.

På valnatten sa Ulf Kristersson (M) att han och allianspartierna kommer att gå fram för att bilda regering, och uppmanade Stefan Löfven (S) att släppa fram dem.

Det lät som att Kristersson vill ha en omvänd December-överenskommelse, där S ska backa upp alliansen. Det finns ingen realism i det budet.

Socialdemokraterna kommer att göra allt för att sitta kvar vid makten. Stefan Löfven vill ha stöd av ett eller flera allianspartier, allt för att ”bryta blockpolitiken”.

Båda sidor vill tänka bort Sverigedemokraterna, men det kommer inte att gå.

Om Kristersson vill bli statsminister måste han se hela riksdagen, alla ledamöter som valts av svenska folket.

Vi kommer de närmaste veckorna att se ett spektakulärt maktspel. Men det kommer att sluta i att någon tar kontakt med Jimmie Åkesson, eftersom det är han som håller i nycklarna till Rosenbad, statsministerns kontor.