Att kritisera en debattörs odemokratiska förslag i offentliga rum är inte detsamma som att ägna sig åt personlig vendetta. Vi har inget intresse av Hanna Gadban som person. Men Gadban föreslår etnisk särlagstiftning och hårdare straff för att motverka brott i namn av heder – vi anser att detta är rättsosäkert, diskriminerande och kontraproduktivt, skriver Linnéa Bruno och Mehrtab Motavvas, Feministiskt initiativ.
En av våra mest grundläggande demokratiska principer är yttrandefriheten. Men denna frihet bär också med sig ett ansvar: att tolerera saklig kritik mot sina yttranden. Den 16 oktober påstod Maria Hagberg, Sara Mohammad, Bitte Assarmo och andra att Mehrtab Motavvas (Fi) och Ida Dzanovic genom tre debattartiklar publicerade på nättidningen Feministiskt perspektiv har utsatt samhällsdebattören Hanna Gadban för ”svartmålning”, ”smutskastning”, ”drev” ”näthat”, ”förföljelse” och ”karaktärsmord”.
Därutöver anklagar debattörerna partiet Feministiskt initiativ och tidningen Feministiskt perspektiv för att förneka våld i namn av heder och göra gemensam sak med islamister –både våldsbejakande grupper som terroristorganisationerna al-Shabaab och Boko Haram och politiska islamister som kämpar mot kvinnors rättigheter, skriver dem.
Frågan är vad debattörerna har för belägg för sina grova anklagelser?
Låt oss hur som helst skilja på sak och person. Att kritisera en debattörs odemokratiska förslag i offentliga rum är inte detsamma som att ägna sig åt personlig vendetta. Vi har inget intresse av Gadban som person. Däremot kan vi fortfarande omöjligen acceptera hennes förslag om etnisk särlagstiftning i Svenska Dagbladet den 2 augusti.
I vår replik framförde vi saklig kritik mot förslaget och nämnde i korthet Fi:s nya politik mot våld i hederns namn. Gadbans förslag går ut på att invandrare ska skriva ett kontrakt med staten om att de ska följa ”svenska normer” och inte begå brott – i synnerhet ”hedersrelaterade brott” – samt att de ska fråntas sitt medborgarskap om de trots allt begår brott.
Detta förslag strider mot en annan grundläggande demokratisk princip, nämligen likhet inför lagen. Både Artikel 7 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Artikel 14 i EU-konventionen förklarar tydligt att inga medborgare ska diskrimineras på grund av etnisk tillhörighet. För övrigt är Gadbans förslag inte originellt, i oktober 2012 framlade Sverigedemokraterna Mikael Jansson och David Lång respektive Kent Ekeroth och Thoralf Alfsson liknande motioner.
Vi är utan tvekan eniga med Hagbergs, Mohammads, Assarmos och övrigas mål om att universella mänskliga fri- och rättigheter ska vara överordnade varje religion, kultur och politik. Det vi är oeniga om är med vilka medel detta mål bäst uppnås.
Gadban föreslår etnisk särlagstiftning och hårdare straff för att motverka brott i namn av heder. Vi anser att detta är rättsosäkert, diskriminerande och kontraproduktivt. Med utgångspunkt i ett intersektionellt brottsofferperspektiv kräver Fi istället bland annat kriminalisering av barn- och tvångsäktenskap, ökade resurser till kvinnojourer och forskningsbaserad fortbildning för relevanta professionella. På detta sätt kan vi både bekämpa våld i namn av heder och rasistiska stereotyper. Det gäller alltså att tänka två tankar samtidigt.
Skiljelinjen i debatten om hur våld ska bekämpas går inte mellan religioner, etniciteter och ideologier, utan mellan de som försvarar demokratiska principer och de som förkastar dessa. Välkomna till det demokratiska samtalet!