I dag faller domen mot Anders Behring Breivik. Oavsett domslut kan vi konstatera att den världsbild han bär på varken är ny eller unik för den norske terroristen. Några av de slutsatser vi kan dra efter månader av rättegångsförhandlingar är att det krävs både ett utökat förebyggande arbete samt en kontinuerlig kartläggning över de hatmiljöer Breivik rent ideologiskt tillhör.

Även om Breivik döms och står ensam skyldig för sina handlingar så fortsätter hans fanatiska världsbild att spridas. På så vis kan aldrig Breivik betraktas som någon ensam galning.

Kort efter att Breivik greps på Utöya blev hans så kallade manifest känt. Ett politiskt dokument där terroristens inspirationskällor och världsbild blottlades. De nu avslutade rättgångsförhandlingarna har både bekräftat det som står i ”manifestet” samt uppdaterat hans världsbild och strategier. Breivik ville förena några av de hatmiljöer vars gemensamma hållning är ett hat mot det mångkulturella samhället och dess företrädare men vars förklaringsmodeller skiljer sig något.

Breivik ville förena den mer rasorienterade miljön, bestående av nazister och så kallade etnopluralister där antisemitismen är grunden för fanatismen, med den i Västeuropa idag mer politiskt gångbara antimuslimska miljön. Den sistnämnda är en brokig politisk hatmiljö. Här finns de mer salongsfäiga aktörerna som utger sig för att endast kritisera islam som religion men som i själva verket demoniserar hela världens muslimer som radikala islamister och terrorister. Dessa aktörer finns ofta i högerpopulistiska partier men i många länder i västvärlden även inom mainstreamfåran. Det är viktigt för demokratiska krafter att inte sammanblanda denna del av den antimuslimska miljön med seriösa religionskritiker som undviker kollektivt skuldbeläggande och kritiserar islam utan att demonisera hela befolkningsgrupper och världsdelar.

I den antimuslimska miljön finns också de som likt Breivik använder sig av en krigsretorik. De som på fullaste allvar menar det pågår ett krig mellan västvärlden och en slags muslimsk konspiration samt att alla muslimer är en del av denna konspiration. De som hävdar att den påstådda konspirationen kommer eller redan har tagit över Europa genom ”demografisk krigföring” samt genom hemliga överenskommelser med Europas ledande politiker och samhällsaktörer. För denna del av den antimuslimska miljön är alltifrån moskébyggen till varje nyfödd bebis i Europa som får namnet Muhammed ett bevis på det påstådda kriget. Medan de flesta inom den antimuslimska miljön fortfarande sätter sitt hopp till antimuslimska partier och opinionsbildning så finns det även de som likt Breivik menar att situationen är så pass allvarlig att våldshandlingar är oundvikliga. Våldet kan både rikta sig mot politiker som förespråkar ett mångkulturellt samhälle samt mot människor som har en bakgrund i muslimska länder.

Denna miljö motverkas bäst genom ökad kunskapsspridning och förebyggande arbete. Människor som befinner sig eller är på väg in i den här typen av fanatiska miljöer behöver i ett tidigt stadium erbjudas andra sätt att se på både sig själva och världen för att undvika att de hamnar i en radikaliseringsprocess. Samtidigt behöver Säkerhetspolisen ta våldsretoriken inom den antimuslimska miljön på så pass stort allvar att man även bevakar denna specifika hatmiljö vilket man i alla fall i Sverige nu säger sig göra.

Domen mot Anders Behring Breivik kommer nämligen, oavsett utgång, att en gång för alla bekräfta vad som kan bli den yttersta konsekvensen av fanatism och kollektivt skuldbeläggande.