Frågan om hur biblioteken ska fullgöra sin roll i ett allt mer digitaliserat samhälle ställs på sin spets i frågan om ersättning för utlåning av e-böcker. Systemet med biblioteksersättningar, som konstruerades på 50-talet, måste modernisera för att klara dagens och framtidens former för utlåning. Det skriver Niclas Lindberg, generalsekreterare Svensk Biblioteksförening.
Den digitala revolutionen och den ökande digitaliseringen av böcker är i sig inget hot mot biblioteken. Tvärtom ger den hopp om nya möjligheter för alla oss som vill att tillgången till information och kunskap ska förenklas. Biblioteken har i alla tider förhållit sig till den teknik med vilken informationen burits. Man följde med i utvecklingen från stentavlor till papyrysrullar. Boktryckarkonsten skapade nya möjligheter och har under senare tid kompletterats med talböcker, CD-böcker, DVD-filmer, elektroniska tidskrifter och databaser. Allt möjliggjort genom att biblioteken givits möjlighet att följa med i utvecklingen.
Frågan om hur biblioteken ska fullgöra sin roll i ett allt mer digitaliserat samhälle ställs på sin spets i frågan om ersättning för utlåning av e-böcker. I ett inslag i SVT:s Rapport den 12 oktober skildras hur biblioteket i Skellefteå av budgetskäl tvingats införa en maxgräns på utlån av e-böcker. På Svensk Biblioteksförening kommer vi allt oftare i kontakt med frustrerade företrädare för folkbibliotek runt om i landet som mött samma problem.
För e-böcker används nämligen en fundamentalt annorlunda metod för ersättning till upphovsrättsinnehavaren än vid utlåning av traditionella böcker. När en låntagare lånar en traditionell bok på biblioteket betalar biblioteket ingenting mer än vad inköpet av boken kostat. Istället betalar staten en schablonavgift i biblioteksersättning till upphovsrättsinnehavaren. Detta system gäller dock inte för e-böcker. Här betalar biblioteken själva varje gång ett exemplar lånas ut, ofta 20 kronor per utlån. När själva poängen med en e-bok är att den inte ska ta slut i hyllorna utan kunna lånas av flera låntagare samtidigt är det lätt att inse att systemet blir ohållbart när biblioteken måste betala varje gång någon lånar den.
Systemet med biblioteksersättningar, som konstruerades på 50-talet, måste moderniseras eller rent av göras om i grunden för att klara dagens och framtidens former för utlåning.
Den digitala utvecklingen medföra stora utmaningar både ekonomiskt och organisatoriskt för Sveriges bibliotek. Kommunerna har svarat på dessa utmaningar med nedskärningar och sparkrav som har lett till att antalet anställda minskat på de kommunala biblioteken. Bara mellan 2009 och 2010 har över 200 personer fått sluta. Färre anställda ska alltså tjäna en växande befolkning med allt mer komplexa krav på allt färre ställen när kommunerna dessutom skurit ner på biblioteken. När biblioteksfilialer läggs ner påverkas också antalet skolbibliotek, eftersom de allt oftare varit integrerade med de filialer som försvunnit. Även antalet publika aktiviteter som biblioteken ordnar minskar, framför allt aktiviteter för barn och ungdomar.
Inte konstigt då att vi kan konstatera en minskande läsförmåga bland våra barn och ungdomar. Sambandet mellan läsning och läsförmåga kan tyckas självklart men är inte alltid så i den politiska världen. Nära hälften av de böcker som lånas på folkbiblioteken är i dagsläget barnböcker. Det gör att det är mycket bekymmersamt när tillgängligheten och utlåningen nu sjunker.
De svenska biblioteken har i mer än ett sekel varit ett nav i ett kunskapssamhälle i ständig förändring, ett demokratiskt forum där alla, oavsett bakgrund, är välkomna. Att värna denna bibliotekets funktion av kunskapscentrum och demokratiskt torg också i den digitala tidsåldern är en angelägenhet för politiker på såväl lokal som central nivå.
It- och energiminister Anna-Karin Hatt presenterade i början av oktober regeringens Digitala Agendan. I denna slås fast att ”Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”. Detta mål välkomnar och delar vi på Svensk Biblioteksförening. Faktum är dock att 1,7 miljoner invånare i vårt land fortfarande inte har tillgång till internet i sitt hem eller på sin arbetsplats. För dessa är biblioteken ofta den enda plats där de kan ta del av den digitala revolutionen.
Att omedelbart adressera frågan om hur biblioteken ska ta tillvara de möjligheter som e-böcker ger framstår som högprioriterat i arbetet med den digitala agendan. Frågan bör också behandlas av den av regeringen tillsatta litteraturutredningen med Tomas Lidman som ordförande.
Både politiker och myndigheter måste ta sitt ansvar för att biblioteken ska kunna utvecklas i takt med samhället. Politiker på både nationell och lokal nivå måste ge biblioteken möjlighet att tillgodose medborgarnas behov och Kungliga Biblioteket som är ansvarig myndighet har en skyldighet att ta fram nationella riktlinjer.