Idag är det ett år sedan skådespelaren Alyssa Milano reagerade efter att vittnesmålen om Harvey Weinsteins övergrepp sköljde över USA.

”Om alla kvinnor som har blivit sexuellt trakasserade eller utsatta för övergrepp skrev ”Me too” som sin status, kan vi kanske visa hur stort problemet verkligen är”.

Precis det hände.

Från att ha handlat om en Hollywoodmoguls sexuella maktmissbruk blev det en världsomspännande rörelse som skakat om samhället. Utsattheten för sexuellt våld och sexuella trakasserier var större än många trodde.

Begreppet var äldre än så, aktivisten Tarana Burke hade använt det sedan 2006 för att belysa övergrepp och trakasserier. Hon gjorde grundjobbet, och pratade om det som många andra aldrig pratade om, den enorma utsattheten för trakasserier och sexuellt våld som drabbar kvinnor i alla åldrar.

Metoo-rörelsen har inte varit problemfri, men den har hjälpt kvinnor i hela världen att berätta. Den har satt strålkastarljuset rakt på gärningsmän som gått fria i decennier. Och den har förändrat. Skamfaktorn försvann för många.

Gamla strukturer och skyldiga för övergreppen rensades ut. Polisanmälningar strömmade in, vissa har lett till fällande domar även långt i efterhand. Men än behöver mer göras.

För att komma till rätta med det sexuella våldet och den utsatthet som främst kvinnor – men även män – drabbats av krävs stora insatser.

Rent polisiärt är det en fråga om resurser, fler poliser med rätt utbildning att hantera offer för sexuella trakasserier och sexuellt våld.

Kristdemokraterna var länge pådrivande för att införa en samtyckeslag, nu är den på plats. Straffet för våldtäkt behöver skärpas. Lagstiftningen kring kränkande fotografier och spridandet av integritetskränkande bilder måste ses över.

Kristdemokraterna vill se en specialenhet inom polisen som arbetar med kränkningar på nätet. Redan innan metoo briserade har skrämmande historien spridits om flickor som hängs ut på Instagram, Snapchat och andra sociala medier.

Offren har kallats för horor och utpressats för att bilderna ska tas bort. Kränkningarna är i många fall dolda för vuxenvärlden och rättsväsendet. Det måste förändras.

Rättsväsendet har en viktig roll att spela. Men i väldigt många av de berättelser som vi har hört det senaste året är det uppenbart att många fler hade kunnat göra mer.

Enskilda personer har haft fritt fram att trakassera kvinnor i åratal. Det har uppenbarligen varit känt att det pågår kränkande och extremt olämpligt beteende, men få har reagerat.

Personer i ledande ställning har försökt sopa övergreppen under mattan och ibland upphöjt förövarna trots vetskap. Vänner och kollegor har varit tysta.

Det är alldeles uppenbart att det finns osunda kulturer i hela landet som tillåtit sexuella trakasserier att bli vardagsmat. Det är det som verkligen måste förändras.

Och det finns ingen lagstiftning som kan ersätta goda värderingar och civilkurage. 65 procent av svenskarna anser att metoo har lett till förändringar, enligt SVT/Novus.

80 procent av kvinnor anser att andra kvinnor har ändrat sitt beteende och säger ifrån och anmäler. Men bara 28 procent av kvinnorna anser att männen har ändrat sitt beteende.

Bland männen själva tror 45 procent samma sak. Arbetet med att bygga goda värderingar tar tid, och raseras enkelt. Det börjar hos familjen, men måste upprättas i både skolan, föreningslivet och på arbetsplatser.

Inga delar av samhället ska vara frizoner för sexuella trakasserier och sexuellt våld.

Först då kommer nästa generation flickor slippa säga Me Too.