Nyligen publicerades en debattartikel på SVT Opinion av Jenz Kjellberg där han ondgör sig över att det finns för lite hårdrock inom public service.
Han vill ha en hårdrocktimme i veckan i Sveriges Radio och jag kan förstå vad han menar, som hårdrockare är det tristtrist att ständigt matas med en massa mainstream RnB och liknande.
Det finns dock en hel del problem med denna önskan, vi kan börja med begreppet mainstream.
Musik blir mainstream då den integreras i den allmänna kulturen, att spela hårdrock i SR skulle plocka upp hårdrocken från underjorden, någonting som aldrig har varit genrens avsikt.
Sedan finns det alla de nyare banden, som redan ganska mainstream. Band som Slipknot, In Flames, Volbeat med flera.
Problemet är inte att sådant spelas på radio – utan att vanliga människor, så att säga, som i övrigt inte har koll på hårdrock får för sig att mainstream metal och faktisk heavy metal är samma sak.
Att gnälla över det gränsar måhända till någon slags genrefascism, men viktigt att poängtera för att hålla hårdrockskulturen vid liv.
Om det å andra sidan faktiskt skulle spelas ”riktig hårdrock” och inte bara hits som Alice Cooper – Poison, vilka blir då vi?
Rockens syfte har alltid varit att distansera sig från samhället genom musik.
Vi har våra plattor, festivaler och klubbar överallt och om inte det räcker har vi dessutom en uppsjö av digitaliserad musik.
Vi behöver inte public service, rent subkulturellt – det skulle faktiskt bara göra oss en otjänst såsom världen ser ut idag, det är inte 80-talet längre.
Det finns dock ett betydligt större problem; den ojämna fördelningen inom hårdrocken.
Media har som mål att få höga tittar- eller lyssnarsiffror, någonting som inte kommer erhållas genom att spela undergroundrock som Onyx eller Night Viper.
Det kommer att spelas modern metal, det kommer att kallas hårdrock och det kommer att vara fel den bemärkelsen.
Den scenen består nästan bara av vita heterosexuella män, på sin höjd skulle de kanske köra en timmes kvinnospecial i något program och ifall någon skulle klaga på det skulle det bara hänvisas till att det inte finns tillräckligt mycket eller kända kvinnor inom scenen.
Därefter skulle säcken knytas ihop och allmänheten skulle tro att det där är hårdrock; en heteronormativ vit musikgenre.
Det sista vi behöver är att public service slänger mer bränsle på normativitetselden.
Det där programmet skulle bidra till att upprätthålla rasistiska, sexistiska och homofobiska samhällsnormer.
Att bara spela sådan musik är exkluderande, eftersom det inte finns någon större variation bland bandmedlemmarna – vilket i förlängningen gör värdelösa saker med hårdrocksscenen som är mansdominerad, rasistisk och den är HBTQAI-fobisk.
”Public Service har ett ansvar och ett uppdrag när det gäller att spegla samhället och dess invånare. Ingen kan ens med den bästa vilja i världen påstå att de tar detta ansvar ur, exempelvis, hårdrockshänseende”, skriver Kjellberg i sin debattartikel och hänvisar samtidigt till totalt åtta stora hårdrocksband, bestående av uteslutande vita män.
Min avsikt här inte är att anklaga någon rasism eller sexism, det jag vill lyfta är en snedvriden samhällsstruktur.
Om det hårdrocksprogram som önskas sändas av SR skulle bli av är det såhär det skulle fortsätta vara. Jag betvivlar att någon aktivt enbart promotar just sådana band bara för att. Det handlar om okunskap.
Jag driver ett nätverk som heter Hårdrock mot Rasism, målet är att få bukt med den här okunskapen och att eliminera rasistiska, sexistiska och homofobiska normer inom scenen.
Ur det perspektivet får SR gärna sända program bestående av faktisk och icke-mainstream rock med mångfald.
Då behöver hårdrockare börja lyssna på radio, det är bara vi som kan förändra vår kultur och har behov av att lära oss att könsidentitet, ursprung och sexuella preferenser inte påverkar vår förmåga att skapa eller lyssna på musik.
Scenen ser ut som samhället i övrigt när det gäller dessa normer. Därför är jag rädd att mer hårdrock i exempelvis SR skulle skapa en ond cirkel av fler människor som måste lära sig att dessa strukturer inte är bra och inte har i hårdrocken att göra.
Så till vidare, public service, låt oss vara.