Med ett valresultat i stort sett klart kan jag konstatera ett par saker. Sverigedemokraterna underskattades inte, istället kan man få en känsla av att Socialdemokraterna och Moderaterna underskattades.

Har vi fått en ny sorts skameffekt? Nu gäller det att vara mycket tydlig med vad en undersökning gör.

Novus väljarbarometer fångade det politiska läget bra på torsdagen, det som sedan hände var att många väljare gick tillbaka till de två traditionellt regeringsbärande partierna, en osäker situation ledde till lite större förändringar mycket sent.

Moderaterna och Socialdemokraterna vann lite på slutspurten helt enkelt.

Men det var inga extrema överraskningar, de opinionsundersökningar som förlitar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet gav en god bild om läget ett par dagar innan valet och vad vi kunde vänta oss efter valet. Dock måste man vara medveten om att vi inte förutsäger framtiden.

Trots det kallas vi ofta prognosmakare, det är också vanligt att den senaste undersökningen framställs som en framtidsförutsägelse.

Det ligger i mediadramaturgin att fokusera på framtiden. Spågummor och framtidsprediktioner kittlar fantasin. Nutiden, hur kul är den?

Men en opinionsundersökning är inte en framtidsförutsägelse, det har aldrig varit det, och det är inte vårt mål. Även om det ofta slarvas med tempus i det offentliga rummet.

En undersökning är en metod eller en process för att få kunskap.

Kunskap om nuläget och att ge en ökad förståelse kring varför vi där vi är.

Man kan lära sig mycket av historien för att få ledtrådar om framtiden. Men om man misstolkar nutiden kommer man varken förstå historien eller över huvud taget kunna ha en känsla för den förflyttning i tid vi konstant befinner oss i.

Det vi ser i våra undersökningar, är att det rör sig snabbare än vi är vana vid. Människor tar intryck från allt fler ställen, allt blir mer svartvitt. Det i sin tur leder till en snabbare förändring.

Framtiden förändras hela tiden, det enda vi vet är att vi alltid kommer att leva i nutiden, och att framtiden inte hänt ännu.

Begriper man nutiden och varifrån man kom kan man påverka utvecklingen i den riktning man vill.

Det vore otroligt naivt att tro något annat. Den som tror sig kunna förutsäga framtiden kommer antingen ha tur om det blir som man trodde, men ännu troligare kommer man undra varför världen förändrades utan att man hängde med.

Nu har vi haft ett riksdagsval. Under de senaste mandatperioderna slåss partierna om väljarnas gunst mindre baserad på en faktabaserad världsbild, mer på känslan om världen. En känsla av en värld som går sönder allt mer. Det offentliga rummet blir mer reaktivt.

Vi som gör opinionsundersökningar följer denna snabba förändring. Dom som lyssnar på oss förstår lite mer kring orsak och verkan. Men vi förutsäger inte framtiden.

Framtiden skapar vi kollektivt som medborgare, det viktigaste man kan göra är att gå och rösta i valet. På så sätt är man med och skapar den framtid man vill ha.

Mitt jobb som undersökare är att följa och uttolkar er vilja och tankar kring nutiden.

Ni bestämmer, vi försöker förstå och dokumentera nutiden.

När man är vilse är aldrig problemet att man inte vet vart man skall, det är att man inte vet var man är.

Jag vet hur många som skulle rösta på respektive parti om det vore val den dagen undersökningen genomförs. Inte på valdagen. Jag vet också att många av er mycket väl kan ändra sig, hur många som ändrar sig försöker vi inte gissa.

Däremot kommer vi sannolikt att vara de enda som efter valet kan säga hur många som faktiskt ändrat sig, när man ändrade sig och varför.

Jag är helt övertygad om att väljarnas åsikter bör vara närvarande hela tiden i en demokrati, inte bara en gång vart fjärde år. Där kommer vi in och kan uttolka folkviljan och vad politikerna gör för fel.

Politikerna funderar hela tiden på vad väljarna vill, om inte annat för att de vill få ett fortsatt förtroende och bli valda igen.

Ni som gick och röstade kan vara med och påverka framtiden i den riktning ni vill.

Om ni sedan fortsätter att svara på våra undersökningar är ni också delaktiga med att ge politikerna och samhället feedback mellan valen.

Politikerna är folkvalda, utan väljarnas förtroende fungerar inte demokratin.

Men framtiden skall och försöker vi inte förutsäga.