Så har Svenska Akademien fattat sitt beslut. Den kommer inte att utse någon nobelpristagare i litteratur i år. I stället kommer priset för 2018 att utdelas parallellt med priset för 2019.
Detta framstår som ett klokt beslut med tanke på det tumult som varit kring Akademien. Beslutet visar att Svenska Akademien börjar förstå allvaret i den förtroendekris den hamnat i. Genom att den tar denna kris på allvar kanske den också på sikt kan värna om Nobelpriset anseende.
Skälen till att Akademien saknar förtroende är väl kända. I grunden handlar det förstås om att Akademien inte tagit anklagelserna mot Kulturprofilen på tillräckligt stort allvar.
Han är förvisso inte dömd för sexuella trakasserier, men att han under många år utsatt unga kvinnor för ”oönskad intimitet” är väl känt. Alltför länge har Akademien valt att blunda för detta.
Till detta kommer de ekonomiska oegentligheterna. Akademiens stöd till kulturprofilens klubb ter sig högst tvivelaktigt, eftersom hans hustru deltagit i besluten.
Risken för jäv är uppenbar.
Nu har advokatutredningen överlämnats till Ekobrottsmyndigheten och en förundersökning är inledd. Först när denna brottsutredning är slutförd kan Akademien återfå sitt förtroende.
Slutligen är Akademien allvarligt decimerad. Nu tycks bara återstå 10 ledamöter som kan fatta beslut om Nobelpriset. Avhoppen har dessutom skett under stort tumult, där ledamöter genom personliga påhopp tävlat i att visa dåligt omdöme.
Nobelpriset i litteratur har ett mycket högt internationellt anseende. Även om valet av pristagare ibland kan ifrågasättas, så anses det i kulturvärlden vara ovanligt hedrande att motta detta pris.
Därför är det nödvändigt att pristagaren utses av en institution som har högt förtroende och vars ledamöter anses besitta både sakkunskap och omdömesförmåga.
Detta förtroende saknar Svenska Akademien idag. Därför är det klokt att den avstår från att dela ut litteraturpriset i år.
Därigenom dras inte Nobelpriset in i det tumult som varit, och därmed kan nu Akademien koncentrera sig på att försöka återupprätta sitt förtroende.
Detta kan Akademien återfå först om den på allvar visar att den förstår upprördheten över den ”oönskade intimitet” som varit en del av kulturen på kulturprofilens Forum.
Förtroendet förutsätter också att anklagelserna om ekonomiska oegentligheter blir utredda. Dessutom behöver Akademien rekonstrueras så att den består av 18 ledamöter med allmänt förtroende.
Beslutet att inte dela ut årets Nobelpris i litteratur var helt nödvändigt.
Det visar att Akademien också själv börjar förstå den kris den befinner sig i. Vad det nu gäller är att försöka återupprätta förtroendet för Akademien och se till att inte litteraturpriset förlorar sitt anseende.
Om detta är möjligt återstår att se. I annat fall måste Nobelstiftelsen fundera över om priset kan utses av en institution som vi kan lita på.