Foto: Okänd/AP
Debattinlägg

”Islamiska staten är islamofober”

Mellanöstern ·

”Den så kallade Islamiska staten är inte 'islamisk' i ordets allmänna mening. Islamiska staten påstår sig strida för 'muslimerna', men med muslimer menar de bara den egna gruppen, resten är otrogna eller 'kuffar' som det är rätt att fördriva och slakta”, skriver Mohamed Omar.

Om debattören

Mohamed Omar
Poet och kulturskribent

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Den 11 december 2010 sprängde Taimour Abdulwahab sig själv i Stockholm. Han uppgav att han agerade åt terrorgruppen ”Islamiska staten i Irak”, föregångaren till dagens ”Islamiska staten”.

År 2007 utfärdade gruppens dåvarande ledare Omar Baghdadi en dödsdom mot konstnären Lars Vilks. I sitt avskedsbrev nämnde självmordsbombaren Taimour Vilks rondellhundar som ett av flera bisarra skäl att gå till angrepp mot julhandlarna i vår huvudstad.

Abdulwahab tillhörde den salafitiska strömningen inom sunniislam, som utmärkas av rabiat intolerans mot andra muslimer, särskilt shiamuslimer.

Salafismen, som även kallas wahhabism, är uppdelad i två huvudgrupper. Den första, som är statsreligion i Saudiarabien, är kvietistisk och ger ideologiskt stöd åt det saudiska kungahuset.

Den andra gruppen är militant och har som mål att störta inte bara den saudiska monarkin utan alla regeringar i alla muslimska länder och ersätta dem med ett världsomspännande kalifat, det vill säga en religiös diktatur.

Denna senare typ av salafism, som brukar betecknas salafi-jihadism, ligger till grund för Al-Qaidas och den Islamiska statens ideologi.

En av huvudidéerna i både den kvietistiska salafismen och salafi-jihadismen är att majoriteten av världens muslimer egentligen inte är riktiga muslimer och inte ens känner till ”det riktiga islam”. Den islam som har praktiserats i mer än tusen år är i själva verket en förvrängning av profetens budskap.

Salafiterna kallar sig själva ”den frälsta gruppen”, den enda grupp som känner till och praktiserar ”riktig islam”.

En av de saker i traditionell islam som salafiterna vänder sig emot med avsky är den utbredda helgon- och gravkulten. Helgongravar förekommer i nästan varenda stad och by i alla muslimska länder från Marocko till Indonesien.

En annan sak är sufismen, det vill säga islamisk mystik, som hade ett särskilt stort inflytande under medeltiden. Därför blir det helt fel när man som vissa bedömare menar att Islamiska staten vill ”tillbaka till medeltiden”.

De uppfattar inte medeltiden som en förebild utan som en period av mörker och förfall från ”ursprungsislam”, renad från motsättningar och mångtydigheter, en religion som aldrig har existerat utan är en modern konstruktion.

Den så kallade Islamiska staten är inte ”islamisk” i ordets allmänna mening utan bygger på en specifik tolkning av islam, salafismen, och en specifik tolkning av salafismen, salafi-jihadismen.

Det är en ideologi vars själva grundpelare är tanken på att andra muslimer inte är riktiga muslimer eller inte muslimer alls och därför bör diskrimineras eller dödas.

Ska man kalla detta för islamofobi? Jag tror att man kan det.

Salafiterna i den Islamiska staten demoniserar, diskriminerar och dödar muslimer på grund av deras islamiska tro. De dödas inte för att de är icke-troende utan för att de är traditionella sunnimuslimer eller shiamuslimer.

”Islamiska staten” skulle lika gärna kunna kallas ”Islamofobiska staten”.

Självmordsbombaren Taimour Abdulwahab ville döda svenska medborgare eftersom han på något sätt gjorde oss medskyldiga till Vilks rondellhundar.

Men frågan är vem som gjort mest för att svartmåla islams profet, Taimour eller Lars Vilks?

Islamiska staten påstår sig strida för ”muslimerna”, men med muslimer menar de bara den egna gruppen, resten är otrogna eller ”kuffar” som det är rätt att fördriva och slakta.

Den nuvarande ledaren för Islamiska staten, Abu Bakr al-Baghdadi, kallar sig ”kalif” och befaller att gravmoskéer ska förstöras. Vilka byggde och smyckade dem från första början? Många av dem uppfördes av de tidigare kaliferna: abbasiderna i Baghdad och ottomanerna i Istanbul.

Mellan 2009 och 2011 kallade jag mig islamist och trodde på en politisk modell grundad på islam. Jag var aldrig salafit, tvärtom var jag en uttalad motståndare till salafismen både då och nu.

När Taimour sprängde sig i Stockholm blev jag uppringd av journalister som förväntade sig att jag skulle stödja hans vedervärdiga handling. De blev besvikna.

Händelsen visar hur man klumpar ihop alla sorters islamism i en enda röra. Det enda som förenar alla islamister är en vag idé om att islam ska ligga till grund för samhället och politiken.

Men med ”islam” menar de väldigt olika saker och inte sällan är de hatiska eller ”fobiska” mot andra muslimer.

Man skulle kunna säga att varje ”islamisk stat” av nödvändighet innehåller inslag av islamofobi.

I dag är jag sekularist bland annat eftersom jag tror att det bara är en sekulär stat som kan ge alla muslimer, och icke-muslimer, lika rättigheter.

Det räcker inte med att ledare för svenska, muslimska organisationer och moskéer fördömer Islamiska staten, som bara är det mest extrema uttrycket för en salafitisk strömning som är vida spridd, även i våra moskéer.

De många ungdomar somrest härifrån till Mellanöstern för att ansluta sig till IS har inte kommit från ingenstans utan formats i en salafitisk miljö där det är vanligt att man talar nedsättande om, och till och med hetsar mot, traditionella sunnimuslimer och shiamuslimer.

Det är dessa attityder man behöver göra upp med.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.