Dagens förslag från regeringen om att kraftigt begränsa privata aktörers möjligheter att bedriva skola, vård och omsorg blir ett hårt slag direkt mot den svenska välfärden. Privata aktörer, såväl vinstdrivande som icke vinstdrivande, har varit en viktig del av den svenska välfärdsutvecklingen på senare år.
Att på olika sätt kväva dessa entreprenörers initiativkraft och utvecklingspotential kommer att leda till mindre självbestämmande och sämre kvalitet i välfärden.
Vinster är i vänsterns värld lika med slöseri. Så är det förstås inte i verkligheten.
Inom exempelvis äldreomsorgen är det ofta så att företag bedriver omsorgen med en lägre ersättning än kommunens egen verksamhet. Olika kvalitetsmätningar som görs visar att det inte finns några större skillnader i kvalitet mellan privat och offentligt driven äldreomsorg.
När då privata utförare går med vinst och de offentliga med förlust, är det då inom det offentliga eller privata som det slösas med resurser?
Vinster kan återinvesteras i verksamheter, de gör att människor kan investera i välfärdsföretag, de beskattas och bidrar till den offentliga ekonomin.
Alla vill ha ordning och reda i välfärden, det är sant. Men det betyder inte att vi vill stoppa privata initiativ som gör välfärden bättre. Och det är precis det som händer med de röd-grönas förslag.
Med en lagstadgad vinstbegränsning får privata företag inom omsorgsbranschen ta en stor ekonomisk risk utan möjlighet att få något tillbaka. Möjligheten att med de premisserna ta banklån eller hitta investerare som vill satsa pengar i företaget kommer att vara nästintill omöjligt.
Denna fyrkantiga begränsning av vinster är ett mycket effektivt sätt att stoppa entreprenörer från att utveckla välfärden och att begränsa valfriheten för enskilda.
Förslaget om bemanningskrav stoppar också effektivt all form av innovation och kvalitetsutveckling inom området. Om man utvecklar metoder som effektiviserar och förbättrar omsorgen får man ändå inte använda dem. Utvecklingskraften är dessutom mycket lägre inom den kommunala verksamheten, vilket gör behovet av privata aktörer och entreprenörer än viktigare.
Det är också intressant att flera viktiga välfärdsområden inte nämns. På områden som personlig assistans och tandvård välkomnas de privata aktörerna av de röd-gröna. Hur kommer det sig att just dessa delar av omsorgen ska vara öppen för privata och vinstdrivande företag men inga andra?
För oss visar personlig assistans och tandvård just på vikten av en mångfald av utförare, och jag är helt övertygad om att mångfalden är lika viktig inom andra delar av välfärden.
Med ett stopp för privata aktörer kommer möjligheten att välja och välja bort att försvinna.
Snart kommer vi att vara tillbaka i den tid där enbart ett alternativ finns, kvalitetsutvecklingen avstannar, vården stagnerar, värdigheten för äldre försämras och politikers makt över människors vardag ökar.