För några veckor sedan avhölls Socialdemokraternas partikongress i Örebro, med bland andra Frans Timmermans som gästtalare. Timmermans är EU-kommissionens förste vice ordförande och tillika ansvarig för ”bättre förordningar, interinstitutionella relationer, rättssamhället och EU:s stadga om grundläggande rättigheter.”
Få exempel kan illustrera EU:s allmänna förfall bättre än när en medlem av EU-kommissionen kan hålla ett brandtal där han prisar svensk och europeisk socialdemokrati.
Timmermans brännmärker alla EU-skeptiska partier som hatiska, anti-demokratiska, anti-feministiska med mera – och därtill pekar han ut enskilda EU-länder som särskilt klandervärda.
EU-kommissionen är dessutom den av EU:s institutioner som jämte EU-domstolen till varje pris måste framstå som objektiv och stående över partipolitiken.
Att Timmermans inte lämnade EU-kommissionen när han utnämndes till Europeiska Socialistpartiets (PES) toppkandidat till ordförandeposten i nästa EU-kommission gör bara saken värre.
Tyvärr har reaktionerna i europeiska media varit nära nog obefintliga.
Samtidigt pågår en utveckling inom EU där beslut i olika områden fattas i 'konsensus', framförallt inom Ministerrådet, trots att en stark opposition finns. Det betyder att ett enskilt medlemsland inte längre har någon vetorätt och där minoritetsuppfattningar har allt svårare att hävda sig.
Grupper av länder får inte ens sin opposition omnämnd vid ett besluts offentliggörande.
Nuvarande EU-kommission har inför nästa mandatperiod redan föreslagit en sådan nyordning även för områden som migration, skatter, utrikespolitik och klimatpolitik.
Sajten Europaportalen rapporterar också att Marianne Thyssen, EU-kommissionär för sysselsättning, sociala frågor, yrkesfärdigheter och arbetskraftsmobilitet, även vill att EU-länderna ska avstå från sin vetorätt inom Ministerrådet till förmån för en regel om kvalificerad majoritet inom områdena social trygghet, skydd för arbetstagare och anti-diskriminering.
På detta sätt utvidgar EU sin kontroll i snabb takt från område till område, där endast knappa majoriteter krävs. Den krypande maktöverföringen till Bryssel har aldrig varit mer tydlig.
En allt mer politiserad, ideologisk och militant EU-kommission tar nu alltså form.
Stödd av ett Europaparlament med ökad medbestämmanderätt via enkel majoritet i allt fler frågor och via diverse oheliga allianser över gruppgränserna i samförstånd med EU-kommissionen.
Samt ett Ministerråd där motsträviga länder allt mer fritt kan sanktioneras i praktiken efter EU-kommissionens gottfinnande. Samtliga svenska partier borde reagera mot ovanstående utveckling. Tyvärr råder det istället näst intill total tystnad.
EU måste reformeras i grunden. Vi vill göra det mer demokratiskt och vi vill återföra makten till de nationella parlamenten.
Europa blir inte starkare, utan svagare, om den nuvarande centraliseringen, likriktningen och byråkraturen får fortsätta. Ett starkt EU består av starka och självbestämmande nationalstater – inte lydstater i unionens skugga.
