MEDIA I vår släcks polisradion ner i Västerbotten, Norrbotten och Jämtland och ersätts av ett nytt kommunikationssystem som inte kan avlyssnas. Det innebär att nyhetsredaktionerna inte längre kan följa vad som händer och snabbt rapportera om olyckor och brott till allmänheten. Nu bör massmedierna ges den åtkomst som krävs för att fullgöra sina informerande, granskande och rapporterande uppgifter i samhället, skriver tio ansvariga utgivare i ett samlat upprop.
Under våren 2011 släcks polisradion i Västerbotten, Norrbotten, och Jämtland i samband med att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, polisen och länsstyrelsen inför radiokommunikationssystemet Rakel. Våra norra regioner är sist i Sverige att anslutas till det riksomfattande systemet – som är krypterat och inte kan avlyssnas. Vi sitter därför nu med facit: En genomgång av våra kollegors erfarenheter visar att Rakel allvarligt skadat mediernas möjlighet att tillgodose det starka allmänintresse av information som finns i samband med olyckor och brott.
Med Rakel kan polisen inte längre uppfylla den serviceskyldighet gentemot allmänheten, där medierna – enligt lagstiftaren – har en uttalad särställning.
Jörgen Lundälv – som är docent i trafikmedicin vid Umeå universitet – bekräftar utifrån Socialstyrelsens katastrofrapport över tio år av busskrascher mediernas viktiga roll: ”… korrekt och snabb information på bland annat webbsidor har hjälpt allmänheten, drabbade och insatspersonal.”
I bästa fall kommer Rakel-systemet innebära en mindre fördröjning i rapporteringen. I värsta fall en så stark försening att olycksläget förvärras.
Låt oss för tydlighetens skulle ta ett konkret exempel:
En lastbil med explosiv last är inblandad i en olycka inom tättbebyggt område. Här är snabb information till allmänheten livsviktig. Med Rakel måste medierna vänta på att polisen väljer att gå ut med information om vad som hänt. Vi kan inte som tidigare fatta självständiga beslut om hur rapporteringen ska ske utifrån det vi hör på polisradion. Det är i dylika situationer – då varje minut är viktig ur evakueringssynvinkel – som Rakel riskerar att bli rentav farlig.
Ytterligare en aspekt är att en viktig del av utgivarbesluten flyttas till enskilda poliser, då det är dessa som väljer vilken information som lämnas vidare. Poliserna saknar nödvändiga kunskaper och erfarenheter av publicistiska överväganden och medierättsliga bedömningar, vilket riskerar att leda till att de håller inne viktig och angelägen information.
De har – omvänt – heller ingen erfarenhet av etiska regelverk inom det publicistiska området och vi har många färska exempel på att deras bristande erfarenheter redan i dag resulterar i rent skadliga publiceringar, på polisens egna hemsidor, exempelvis hemadresser på brottsoffer eller en totalt irrelevant uppgift om etnicitet, som i följande fall:
”07:03, Kontroll person/fordon, ort, kommun. Anmälare har anträffat en man som kört upp en personbil på anmälarens uppfart. /../ polispatrull till platsen för kontroll. Tillägg 09:02/Polispatrullen anträffar tre personer med utländsk härkomst som fått bensinstopp”. (Källa: Västerbottenspolisens hemsida)
Utöver dessa allvarliga invändningar innebär det nya systemet att medieföretagen kommer att tvingas avdela stora resurser för att försöka via telefon inhämta den händelserapportering vi tidigare fått automatiskt via polisradion. Så har redan skett i de län där Rakel införts.
Konkret riskerar alltså resultatet av myndigheternas vilja att styra informationen blir allmänfarligt i flera led:
# genom att akuta varningar inte når allmänheten i tid
# genom att alltför stora resurser hos polisen tvingas avsättas för att möta det ökade trycket från medierna.
Införandet av Rakel har motiverats med säkerhets- och effektivitetsöverväganden. Desto mer förvånande blir det då när man tvingas konstatera att staten först stänger massmedierna ute från Rakel, för att i nästa stund erbjuda massmedierna att till dyra pengar köpa i varje fall delar av samma information genom sitt delägda bolag SOS Alarm. Och bjuder in oss att ”fira” premiären. Detta är direkt stötande.
Vi har på olika sätt försökt få berörda myndigheter att inse de för allmänheten negativa konsekvenserna av att massmedierna inte ges åtkomst till åtminstone delar av Rakel. Vårt bestämda intryck är att många förstår, men att ingen riktigt ”äger” frågan.
Därmed måste den lyftas upp till det politiska planet. Vi uppmanar därför regeringen och riksdagens ledamöter att ta initiativ till en översyn av regelverket kring Rakel så att massmedierna kan ges den åtkomst som krävs för att fullgöra sin informerande, granskande och rapporterande uppgifter i samhället.