Uppdrag gransknings reportage den 23 september 2015 riktar strålkastarljuset mot människor som lever i samhällets skugga.
I centrum finns EU-migranterna och konsekvenserna av deras svåra utsatthet.
Reportaget lyfter fram en annan aspekt av situationen, att människor olovligen flyttar in i andra människors hus och bor på annans mark utan tillstånd och att de sanitära förhållandena kring olovliga bosättningar är allvarliga.
Oavsett vem det är, eller hur ofta det förekommer, är det inte acceptabelt att någon utan fastighetsägares medgivande bor på annans mark.
Det ligger långt utanför den annars väldigt generösa allemansrätten. Lika oacceptabelt är det att någon flyttar in i en fastighet eller sommarstuga utan ägarens lov.
Äganderätten är, liksom fastighetsägarens rätt att förfoga över sin fastighet, skyddad i grundlagen och så kallade olovliga bosättningar är olagliga enligt brottsbalken.
Ytterst är det samhällets, alltså myndigheternas uppgift, att se till att garantera äganderätten, om den ska vara något värd.
Ett stort problem idag är att lagstiftningen är svår att tillämpa.
Reglerna för avhysning, så kallad särskild handräckning, är krångliga och svåra att tillämpa.
Exempelvis kan det vara näst intill omöjligt att samla in de identitetsuppgifter som behövs för att kunna utföra avhysningen.
Och vad kan en fastighetsägare göra, om den som olovligen flyttat in saknar både id-handlingar och personnummer?
Det är bra att regeringen sagt att reglerna för avhysning ska förenklas. Men läget för enskilda fastighetsägare är akut.
Innan den nya lagen är på plats måste myndigheterna vara både proaktiva och konstruktiva.
Polis, kronofogde och sociala myndigheter måste samarbeta. Konkret bör polisen bistå med att samla in de personuppgifter som krävs.
Fastighetsägare ska inte behöva utföra uppgifter som polisen och socialtjänsten borde göra. Vi är väl medvetna om att varje enskild situation kan vara svår att hantera.
Det handlar om människor, även barn, som lever i svår utsatthet. Därför måste hanteringen ske på ett lagligt och värdigt sätt av alla berörda.
Men bara för att läget är svårt och diskussionen kring olovliga bosättningar på många sätt är känslig får myndigheterna inte låta bli att agera.
När fastighetsägare uppfattar sig som rättslösa riskerar vi en mycket olycklig debatt, som i värsta fall kan komma att drabba EU-migranterna allra mest.
Frågan om olovliga bosättningar handlar inte om den fria rörligheten och alla EU-medborgares rätt att resa och vistas inom EU.
Den handlar istället om att vi tillsammans har ett ansvar för att minska risken för konflikter mellan människor och undvika ännu mer stigmatisering av redan utsatta grupper.