IKEA ”Utrensningen av kvinnor från IKEA:s inre cirklar inleddes av Ingvar Kamprad och hans söner för ungefär fem år sedan med det att företagets mångfaldspolicy skrevs om av dem. Flera kvinnor som tidigare haft en betydande maktbas har sparkats på direkt order av familjen.” Det skriver den tidigare IKEA-chefen Johan Stenebo.
Hermann, en några år äldre IKEA-kollega och i många år min förebild, berättade om en episod när han som vanligt kommit med ett sent kvällsflyg till Kastrup. Väl framme vid bagageutlämningen tittade han sig förstrött omkring för att se om ytterligare kollegor var med ombord. Till sin förvåning såg han inga han kände igen. Däremot plockade hans sjätte sinne ut ett halvdussin okända män som han var säker på arbetade åt IKEA. Det var inget uniformt över dem, bara en enkelhet, en resning och den beslutsamma blicken. Den typen av blick man bara ser hos människor med ett högre kall, att skapa en bättre vardag för de många människorna. Vi närmare kontroll stämde Hermans antaganden till sista person.
Företagskultur är slitet och ofta felaktigt använt uttryck. Som exempel på en effektiv och fungerande företagskultur är IKEA ett skolexempel. Ända sedan Ingvar Kamprad på sjuttiotalet tecknade ner sina viktigaste lärstrofer under devisen De nio punkterna eller En möbelhandlares testamente har dessa värderingar genomsyrat företaget. Sortimentet är vår identitet – alltså ska IKEA:s design alltid vara typiskt skandinaviskt. Att nå långt med små och enkla medel – alltså är snålhet en dygd. Enkelheten är en dygd – komplicerade lösningar kommer alltid från medelmåttor.
Enkelt uttryckt så befordras bara ledare som förkroppsligar de nio teserna i företaget. Ju högre upp man når i koncernen ju starkare värderingarna. För varje nivå i företagsbygget ju starkare IKEA-anda. Men med den lojalitet som präglar chefsgrupper på dessa nivåer trycker undan ifrågasättandet och det självständiga tänkandet. Att tala om grupper som lever under sektliknande förhållanden är därför en helt korrekt beskrivning. Avvikare stöts bort. Avvikande idéer når papperskorgen fortare än mötesbordet.
För ett tiotal år sedan började kvinnor bli allt vanligare inom IKEA. Först som varuhuschefer, sedan i en handfull fall som landschefer. Bara i något enstaka fall har en person av annan etnicitet än europeisk haft liknande befattningar. För att ha ett reellt inflytande över IKEA måste en person endera sitta i ledningsgruppen för koncernens maktbolag, IKEA of Sweden AB, i Älmhult. Där sitter en kvinna. Eller sitta i IKEA:s koncernledning. Där sitter en kvinna med riktigt inflytande. Den andra kvinnan är personaldirektör, en rent administrativ roll. Två kvinnor i maktens korridorer idag, är en minskning med fem kvinnor på lika många år.
Utrensningen av kvinnor från IKEA:s inre cirklar inleddes av Ingvar Kamprad och hans söner för ungefär fem år sedan med det att företagets mångfaldspolicy skrevs om av dem. Flera kvinnor som tidigare haft en betydande maktbas har sparkats på direkt order av familjen.
Att IKEA lyckats bygga ett hermetiskt tillslutet företag, där ingen information sipprar ut till media och allmänhet. vilar på företagskulturens enorma krav på lojalitet och tystnad, även internt. Det är mycket lite som läcker ut från företagets viktigaste forum till behöriga medarbetare. Och ingenting i princip kommer media till del. Samma orsaker förklarar varför det på sjuttio år bara lyckats komma ut en endaste insiderbok, min egen. När du lämnar företaget så tar det år för många att skaka av sig lojalitetsoket. Med ett tillslutet företaget kan Ingvar och hans söner härska fritt utan inblandning och kritik utifrån. Det är själva syftet med järnridån som omsluter vår svenska stolthet.
Som för övrigt inte varit svensk på trettio år.