Finansinspektion har gått ut med förslag om att reglera konsumentens val av rörliga och bundna bolåneräntor. 

De enda som förordar bundna bolåneräntor är Finansinspektionen och bankerna.

Orsakerna till att bankerna gillar bundna bolåneräntor kan vi räkna ut själva men när Finansinspektionen föreslår reglering är det dags att reagera. 

Historiskt har rörliga bolåneräntor varit betydligt billigare. Vi har nu en möjlighet att välja den ränteportfölj som passar vår personliga riskprofil. Finansinspektionen diskuterar aldrig riskerna med bundna räntor och än mindre de höga priserna på bundna bolåneräntor. 

Jag är upphovsman till förändring av beräkning av ränteskillnadsersättning. Ränteskillnadsersättning är den kompensation en låntagare betalar till långivaren som kompensation för att lösa sitt bolån i förtid. Beräkningen gjordes tidigare med statsobligationen men ändrades sedan till bostadsobligationen.

Vi fick där en lagändring där bostadsobligationen ska användas i stället för statsobligationen. 

Orsaken till att vi klarade finanskraschen var just en hög andel rörliga bolåneräntor. Dessa räntor följer konjunkturen och är ett skydd i en konjunkturnedgång.

Vi fick paradoxalt nog högre disponibel inkomst efter boendekostnader då marknadsräntorna efter finanskrisen rasade. Detta samt låg andel spekulation på bostadsmarknaden gjorde även att landet klarade sig väl. 

När inflationen plötsligt sjunker är de med bundna bolåneräntor förlorare, de sitter kvar med låsta bolåneräntor utan att kunna följa inflationen. Inflationen är indirekt en ”amortering”. Finansinspektionen bör förklara inflationsriskerna och relationen sjunkande inflation och bundna bolåneräntor för konsumenten. 

När jag gjorde en intervju med norska motsvarigheten till Finansinspektionen frågade jag hur det kommer sig att ”alla” i Norge väljer rörliga bolåneräntor så svarade han bara ”I Norge väljer vi det som är billigast…”