Polisens inre utlänningskontroller diskuteras nu på flera håll med anledning av Reva-projektet. I debatten förekommer begrepp som ”rasprofilering” – men polisens egna föreskrifter förbjuder kontroll enbart på grund av en persons utseende, språk eller namn. En inre utlänningskontroll förutsätter en grundad anledning och objektiva omständigheter, skriver Sören Clerton, polisöverintendent vid Rikskriminalpolisen.

Debatten om Polisens inre utlänningskontroller har kommit att innehålla flera felaktigheter som bör rättas.

För det första är Polisens arbete med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut inte valfritt. Polisen följer de lagar riksdagen stiftat, de förordningar regeringen utfärdat och de regleringsbrev justitiedepartementet beslutat.

I regleringsbrevet för 2013 har justitiedepartementet gett Polisen i uppdrag att effektivisera arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut. Reva-projektet är en del av det arbetet, men har dock ingen direkt koppling till de kontroller som utförs.

För det andra gör Polisens egna föreskrifter gällande att en inre utlänningskontroll aldrig får ske enbart på grund av en persons utseende, språk eller namn. En inre utlänningskontroll förutsätter en grundad anledning och objektiva omständigheter, till exempel spaningsuppgifter eller annan tillförlitlig information.

Kontroll får ske i samband med frihetsberövande, brottsutredning eller trafikkontroll. Det gäller även när personer gör sig skyldiga till ett ordningsbrott.

För det tredje är rättssäkerheten vägledande i alla delar av Polisens arbete. Varje beslut om utvisning eller avvisning har föregåtts av en individuell bedömning, i de flesta fall av Migrationsverket med möjlighet att överklaga till en migrationsdomstol.

Polisen verkställer utvisning- eller avvisningsbeslut när personer inte lämnar Sverige frivilligt. Sådana åtgärder sker med hänsyn till lagen och den enskilde individens rättigheter.