Foto: Anders Wiklund/Jonas Ekströmer/Janerik Henriksson/Henrik Montgomery/TT
Debattinlägg

”Folk som egentligen är smarta beter sig som dumskallar”

Publicerad

”Partier har en speciell person anställd för att i situationer som denna fungera som brännvinsadvokat. De kallas för 'partisekreterare' och är specialutbildade på att förklara även den värsta förlust varandes en indikation på framtida segrar”, skriver debattören.

Om debattören

Stig-Björn Ljunggren
Statsvetare och socialdemokratisk samhällsdebattör

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Det var äkta jubel och glädje. Några grät av det stora som hänt. Även vi som tittade kunde inte låta bli att dras med i känslostormen. Fantastiskt! Vem kunde tro detta?

Som alla förstår talar vi om Finlands seger mot Kanada i hockey-VM. Jag måste erkänna att jag skolkade en stund från TV:s EU-valvaka för att se slutminuterna av matchen.

Ju gladare Finland var, desto mer ledsna såg Kanadas spelare ut. De hade just förlorat ett VM-guld och hängde med huvudena.

Det hade de inte gjort om de varit svenska partipolitiker. Då hade de också jublat! Mer än finnarna. Vi fick silver! Tipsen innan VM spådde inte denna framgång. Vi förlorade, men har vunnit förut! Våra coacher har gjort ett jättejobb! Tack publiken!

För det var den typen av snack vi fick höra under valvakan. Oavsett hur det gått för partierna så ropade partisterna av glädje som om de fått egen majoritet.

Egentligen var det bara Feministiskt initiativ som fick erkänna sig besegrade.

En PR-konsult skulle troligtvis påpeka att det partisterna visade i TV var att de hört frasen ”gladast vinner”. En medieinriktad psykolog skulle säga att folk brukar bli så här glada när de får vara med på TV under 3 sekunder.

Vi grinollar konstaterar att detta kallas för ”strukturdumhet” – alltså att folk som egentligen är smarta beter sig som dumskallar när de hamnar i ett sammanhang som tvingar dem till det.

Flockbeteende kallas det. Eller buffeinducerad filterbubbla. Klarsynta människor börjar vrövla istället för att samtala.

Partier har en speciell person anställd för att i situationer som denna fungera som brännvinsadvokat. De kallas för ”partisekreterare” och är specialutbildade på att förklara även den värsta förlust varandes en indikation på framtida segrar.

Socialdemokraterna gjorde ett uselt val, men konstaterar att det kunde ha varit värre.

Ungefär som en patient med dyster prognos som rullas ut i sjukhusets trädgård mellan två regnskurar och konstaterar att ”det är i varje fall uppehållsväder”.

Moderaterna är glada av det enkla skäl att uppstickaren är över 1 procent mindre. Nu får partiledaren lite arbetsro!

Sverigedemokraterna verkar vara glada för att de inte kom upp i de siffror som opinionsmätningarna indikerat.

Liberalerna, som slängt bort mer än hälften av sina väljare, är glada därför att de trots sina piruetter hållit sig kvar i Europaparlamentet.

Miljöpartiet, som halverats, är glada därför att deras partivänner ute i EU gått framåt.

Vänsterpartiet är glada för att de gått fram några tiondelar – trots att vänstern totalt sett inte är en aktör att räkna med i den stora samhällsförändring som nu sker i världen.

Kristdemokraterna är glada för att de går framåt, trots att alla varit elaka mot dem i valrörelsen. Det kunde varit värre!

Och slutligen, det enda parti som har objektiva skäl att vara glada är Centerpartiet, men deras naturliga glädje framstod som rätt dyster i jämförelse med de andras kakofoni.

Problemet med denna typ av beteende är att vi som betraktar spektaklet utifrån – och inte är tillräckligt invallad i respektive partiflock – reagerar på ett annat sätt.

Vi tycker, uppriktigt sagt, att partisterna beter sig som hockey-supportrar, av den där typen som är beredda att gå i döden för lag som spelar ungefär i division 3 på europeisk nivå.

Med tanke på att jublande partister på valvakor kan komma att framstå som jubelidioter när de visas på TV borde det nog övervägas att i framtiden inte visa några längre sekvenser från valvakorna. När dessutom intervjuerna med partiföreträdarna, med den brölande flocken i bakgrunden, är högst 30 sekunder av förnekelse blir det dessutom föga informativt.

Då vore det bättre med fler rapporter utifrån resten av Europa. Feta tabeller kommenterade av torra statsvetare. Samt lite information om hur folkomröstningen om kommunsammanslagning på Öland gick.

Således. Mer information och analys, mindre med strukturdumhet och partistiskt vrövel.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

EU-valet 2019

Mer i ämnet