Skid-VM i Seefeld står för dörren och våra svenska skidåkare har förhoppningsvis gjort allt de kan i sina förberedelser.
Om det finns tillåtna kosttillskott som kan tänkas höja prestationsförmågan får de dock reda ut själva
Riksidrottsförbundets policy för kosttillskott är föråldrad och inte förenlig med den senaste internationella konsensusrapporten.
I samband med Malmö FF:s senaste Europamatch mot Chelsea aktualiserades frågan om kosttillskott inom elitidrotten, då det framkom att Malmöspelarna intagit beta-alanin – ett kosttillskott som kan ha prestationshöjande effekt.
Den kände dopingjägaren Arne Ljungqvist kallade initiativet för ”oseriöst” och menade att inga idrottare behöver kosttillskott.
Detta är i linje med svensk idrotts generella hållning där man kategoriskt avråder idrottare från kosttillskott annat än på rent medicinska grunder.
Enligt riksidrottsförbundets policy finns ”inget vetenskapligt stöd för att idrottsutövare med normal kosthållning har behov av extra kosttillskott”.
Med rätta är svenska idrottsförbund noga med att lyfta fram riskerna med kosttillskott. De allra flesta tillskott har ingen effekt och det finns risk för misstagsdoping och negativa hälsoeffekter om man inte vet vad man stoppar i sig.
Trots det kan man inte blunda för att en del kosttillskott kan ha en prestationshöjande effekt som kan vara skillnaden mellan medalj och en plats utanför pallen.
För nästan ett år sedan presenterade den internationella olympiska kommitténs expertgrupp en ny konsensusrapport där det tydligt framgår att det finns starkt stöd för att fem olika kosttillskott, om de använts korrekt, kan ha en direkt prestationshöjande effekt för elitidrottare.
Dessa tillskott är beta-alanin, bikarbonat, koffein, kreatin och nitrater.
Trots denna konsensus hos världens ledande forskare i fältet väljer de svenska idrottsförbunden med RF i spetsen att avvisa kosttillskottens möjliga fördelar för våra toppidrottare som självklart vill tävla på samma villkor som sina motståndare.
I andra länder säger man numera ja till kosttillskott för elitidrottare och flyttar istället all diskussion till att gälla hur idrottarna ska ta dessa tillskott, och hur man kan minimera de risker som finns.
I Sverige är risken stor att idrottarna själva försöker få tag i kosttillskott utan hjälp från sina stödpersoner. Det medför en ännu större risk för negativa konsekvenser.
Ironiskt nog kan man se den svenska skidskyttestjärnan Hanna Öberg i TV göra reklam för ett fullständigt verkningslöst kosttillskott som snarare är förknippat med försämrad träningseffekt.
Hanna och alla andra toppidrottare i Sverige förtjänar saklig och korrekt information om för- och nackdelar med kosttillskott, och det är upp till takorganisationer och specialförbund att se till att hjälpa idrottarna att minimera riskerna.
Annars är risken stor att allt fler svenska idrottare passeras på upploppet och de hägrande medaljerna uteblir.
