I en ny rapport visar vi hur välfärden skulle få över 20 000 fler medarbetare om föräldraledigheten halverades.

Det är orimligt att staten med ena handen satsar stora summor på välfärden och med den andra ger ett generöst bidrag för att de som jobbar där inte ska vara på sitt arbete.

I en artikel på SVT Opinion svarar Lina Hagström och Evelina Häggström från “Hemarbetandes riksorganisation” på detta och menar att vi saknar ett barnperspektiv i rapporten. I en annan replik jämför Madeleine Lidman från “Hemmaföräldrars nätverk” vårt förslag med Berlinmuren.

Det är ett typexempel på den moralism och de känsloargument som präglar debatten om föräldraledigheten.

Sveriges bidrag till föräldralediga är ett extremfall ur ett internationellt perspektiv, och också nordiskt perspektiv. Den kostar enormt mycket pengar, skapar personalbrist i välfärden och är dessutom en kvinnofälla.

I en tidigare rapport har vi visat hur föräldraledigheten är det absolut största skälet till att kvinnor hamnar efter män på arbetsmarknaden vad gäller lön, arbetskraftsdeltagande och möjlighet att nå höga positioner.

Det finns alltså flera goda skäl att korta ledigheten – inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv.

Vad gäller “barnperspektivet” så är det en svepande kritik – och det finns forskning som visar att barn likaväl kan vara med andra vuxna från en tidigt ålder så länge det är en trygg omgivning.

Föräldrar som väljer den vägen ska inte behöva skämmas och utstå kritik från omgivningen för att skada sina barn.

Politik handlar om prioriteringar och liksom sjuktalen är därför föräldraledighet – som en del av socialförsäkringssystemet – en viktigt parameter att lyfta fram i diskussionen.

Det finns viktigare reformer att genomföra än att satsa stora summor pengar på en lång föräldraledighet.