Föräldrakontakter upptar en växande del av arbetstiden i skolan. För bara några decennier sedan bestod kontakten av att skolan uppmanade föräldrar att inpränta punktlighet, flit och respekt hos sina barn.
Idag är det föräldrar som läxar upp skolans personal, och har åsikter om allt från gardiner till bedömning.
I en artikel i DN berättar en rektor att hon får mellan 100 – 150 mejl om dagen.
Ett viktigt skäl till att det blivit så här är att skolan varken är likvärdig eller pålitlig.
Alla har vi läst om sjunkande resultat, glädjebetyg, obehöriga lärare, bristande arbetsro och andra missförhållanden. Föräldrar bevakar sina egna barns intressen för att de ser belägg för att de behöver bevakas.
En annan orsak är det kundtänk som kommit med konkurrensen. Föräldrarna har gått från att med mössa i hand kallas till skolan till att vara krävande kunder på en skolmarknad.
I dag är det rektor och lärare som står med mössa i hand framför föräldrarna.
Det tredje skälet är den curling och det stärkande av barnens egocentricitet som vi ser i samhället.
Föräldrar sätter nyfödda i kö, köper hus nära rätt skola, väljer och mobbar ut lärare åt sina barn, gör deras läxor och pressar lärare att ge dem högre betyg.
Att de överdrivna föräldrakontakterna skapar stress, vantrivsel och frustration hos lärare och rektorer är ett självklart faktum. Likaså att det här minskar attraktiviteten i läraryrket.
Mindre självklart, men lika sant, är att dagens föräldrainflytande är en orsak till att den svenska skolan underpresterar.
Lärarnas möjlighet att bedriva god undervisning och skapa goda kontakter med eleverna minskar. Rektorernas tid att styra verksamheten försvinner.
Dessutom kan vi lärare inte lyckas i vårt uppdrag om vi blir ifrågasatta och underminerade inför eleverna.
Inte nog med det – både likvärdighet och rättssäkerhet äventyras av föräldrakontakterna.
Skollagen stipulerar att vi ska ägna mest uppmärksamhet åt de elever som har de största behoven.
Men det är välutbildade föräldrar till högpresterande barn som upptar skoltid – tid som de stjäl av både sina egna barn och av de elever som har större rätt till lärartid.
Vill vi ha en bra och likvärdig skola måste föräldrainflytandet både minska och riktas om.
Det är viktigare att lärare hinner förbereda inspirerande lektioner och skaffa bedömningsunderlag än att varje föräldrasynpunkt bemöts och beaktas.
Förtroendet mellan hem och skola måste återupprättas. För det krävs att vi får en rättssäker bedömning.
Därför brådskar det med centralrättning och studentexamen. Ska vi ha konkurrens mellan skolor måste den grundas på faktiska resultat – inte på glädjebetyg, reklambroschyrer och snällrättade prov.
Vi behöver också motverka generation ego och hitta tillbaka till ett föräldraengagemang för hela skolans bästa.
Varför inte föräldrar som turas om att ge läxhjälp?
Eller föräldrar som planerar och arrangerar utflykter, föräldramöten, skoldisko, kläder till asylsökande barn – listan kan göras lång.
Ett sådant engagemang skulle föra oss närmare en framgångsrik och kompensatorisk skola, men det finns också ett egenintresse för föräldrarna.
Vi får inte alltid de föräldrar vi förtjänar, däremot får vi nästan alltid de barn vi förtjänar.