Europa står inför en oerhört viktig period där kommande beslut om klimat- och energipolitiken avgör jordens och våra barns framtid. Situationen är allvarlig men måste ses som en möjlighet att undvika klimatkatastrof. De nödvändiga förändringarna är enklare att genomföra än vad många tror och säger.
Den 17 april i år, efter nästan sex års arbete, presenterade FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC den tredje delen av sin rapport om klimatförändringarna. Den visar att utrymmet i atmosfären för att ta emot mer klimatgaser är slut omkring år 2032 med nuvarande utveckling. Om vi fortsätter som nu måste utsläppen helt upphöra över hela jorden om 17 år. Efter det kan vi inte släppa ut ett enda ton mer om vi ska kunna undvika katastrofen. Men om vi minskar utsläppen kraftigt kan utrymmet räcka även för kommande generationer.
Trots detta finns politiska krafter i EU som inte vill eller förmår att ta situationen på allvar. Det hotar inte bara EU:s klimatarbete, utan även framsteg vid det viktiga klimatmötet i Paris 2015, då världen ska enas om ett globalt klimatavtal.
På papperet är målen för EU:s klimatpolitik idag att skapa en ”ekologiskt hållbar, konkurrenskraftig och oberoende” energiförsörjning. Men verkligheten är helt annorlunda eftersom många medlemsländer strävar åt andra håll. Det finns i praktiken ingen gemensam energipolitik. Vissa länder står bakom målet, men andra vill fortsätta med kol och några vill ha mer kärnkraft.
Krisen i Ukraina har även satt fokus på ett annat problem med EU:s energiförsörjning: den är till 65 procent beroende av råvaror från länder utanför unionen. Detta gör unionen känslig för omvärldsförändringar och händelser som vi inte har kontroll över. Utvecklingen i Ukraina aktualiserar nackdelarna med ett sådant beroende: Nästan en tredjedel av EU:s energi kommer från Ryssland.
Miljöpartiet vill fördjupa samarbetet kring energi- och klimatpolitiken inom EU. Länge nog har vi haft en gammal ”kol- och smutsunion” som spyr ut klimatgaser och föroreningar från kolkraftverk. Vi vill skapa en sol- och vindunion istället, med en gemensam energipolitik som förmår uppnå ett rent, hållbart och oberoende energisystem. EU behöver mer samarbete och enighet för att lyckas.
Med en gemensam energipolitik är det möjligt att göra det som alla vet måste göras: att stoppa kolet. Vi vill förbjuda all användning av kol i kraftverk från 2030. Investeringar i nya kolkraftverk behöver förbjudas redan nu. Att gå över från kol till gas är inte heller någon lösning och unionen bör även förbjuda utvinning av skiffergas genom så kallad fracking, en mycket destruktiv metod för att utvinna gas.
Samtidigt behöver kapitalmarknadens investeringar flyttas över från olja, kol och gas till förnybara energikällor och effektivisering. Inom EU har pensionsfonder, banker och försäkringsbolag investerat 1000 miljarder euro i fossil utvinning och teknik. Vi vill förändra reglerna för kapitalplaceringar så att det blir mer attraktivt att placera i det som är bra än det som är dåligt.
För att uppnå en hållbar energiproduktion och minska utsläppen behöver det sättas ett pris på utsläpp av koldioxid. Vi vill därför att EU inför en gemensam lägsta skatt på koldioxid som komplement till det haltande systemet med handel av utsläppsrätter.
Vi lägger idag fram detta förslag om en energiunion för ett kolfritt EU och vi ser fram emot att höra vad de andra partierna vill göra för att klara den akuta klimatkrisen – den viktigaste frågan för barnens framtid.