Jag tillhör en av alla de hundratusentals människor som håller på med ridsport i Sverige. Just den här helgen är för många av oss i det närmaste helig, då de stora internationella tävlingarna hålls i Scandinavium i Göteborg.
I år har man som arrangör ånyo fått förtroendet att anordna den spännande Europafinalen av världscupen i hoppning.
Det bjöds på en fantastiskt bra tävling med några av världens absolut bästa ryttare i omhoppningen, dit även inte mindre än tre svenskar tagit sig. Mycket stod på spel och man kunde via tv-rutan nästan palpera stämningen i Scandinavium.
Nu skulle det avgöras vilka europeiska ryttare som får de åtråvärda biljetterna till den slutliga världscupfinalen i Las Vegas nästa månad!
Halvvägs genom den spännande omhoppningen trillade dock mina öron av. Kommentatorerna ber tusen gånger om ursäkt för att man tvingas bryta sändningen i förtid, med några få ekipage kvar, däribland svenske Henrik von Eckermann.
”Va?! Nu måste hon väl ändå ha sagt fel”, tänkte jag. Men nej, budskapet upprepades om och om igen, man skulle verkligen bryta direktsändningen med några minuter kvar av tävlingen.
Jag var tvungen att pausa datorn och berätta för min sambo om SVT:s prioriteringar och han, som inte avhållit sig från Facebook eller nyhetssidor säger: ”Ja, det är helt galet och folk är vansinniga på SVT.”
SVT valde alltså att bryta den tveklöst största tävlingen på svensk mark 2015 i den idrott som är näst störst i Sverige – sett till antalet utövande ungdomar och kvinnor – för att i stället sända ett inspelat program som redan var planerat att gå i repris dagen efter.
Det är galna prioriteringar.
Att SVT nu får en tittarstorm på halsen är inte konstigt.
Vi hästmänniskor (jadå, vi är i princip en egen folkgrupp med – för utomstående – massor av konstiga traditioner och vanor) är SÅ LESS på att sedan barnsben få höra att vår hobby och idrott inte är lika mycket värd som andras.
Tusentals gånger har man fått höra att ”ridning inte är någon riktig idrott”, att ”det bara är hästen som gör jobbet” och att ”man inte ska leka med maten”. Det är bara några exempel på de vardagliga kommentarer som man är uppväxt med som ryttare och hästintresserad.
Därför blir ett så snedvridet beslut som detta ytterligare en förringning av det som för oss, som grupp, är viktigast. Man får återigen höra att ridsporten inte är värd lika mycket som nåt annat.
I det här fallet en 15 minuter lång dokumentär om Bollywood.
Vi har varit med om det förr (VM i Rom exempelvis), men nu är det nog.
Många raljerar om att det här minsann inte hade hänt om det var landskamp i fotboll, sista kilometrarna på femmilen eller valfri hockeymatch. Hårda ord både sägs och skrivs, men det är enkom för att vi alla vet att det är helt sant.
I stället för en fullgod förklaring för det inträffade, så får vi istället uttalat att SVT är den kanal som satsar mest på ”hästbevakning” i Sverige.
Som om vi enbart ska vara tacksamma för att SVT över huvud taget sände inledningen av tävlingen och vara nöjda över att vi får se våra ponnyhästar på färg-tv.
Om det är det som är SVT:s inställning så kan jag säga att världen har växt ifrån SVT.
Vi nöjer oss inte med det, lika lite som hockeyfantasterna hade nöjt sig om SVT avbröt under pågående förlängning eller fotbollsfansen om ni klippte mitt under straffläggningen.
Vi är värda samma respekt som alla andra tittare.
”Osannolika omständigheter” är inte godtagbart, oavsett avtal med UR. För vi vet alla att det inte hade hänt någon annan idrott på yttersta elitnivå, precis som detta är.
Lama ursäkter räcker inte. SVT havererade totalt och får precis så mycket kritik som SVT förtjänar.
För är det nåt vi hästmänniskor har, så är det mycket jävlaranamma och envishet. Nu är det upp till SVT att visa att de tar det till sig och visar bättring. För det här duger inte.