Min första tanke när jag hörde om dödskjutningarna i Orlando var:
Så det är nu det börjar, det är nu det händer.
På grund av alla terrorattacker som pågått de senaste åren har rädslan funnits i mig att snart går de på oss, vi som är homosexuella, vi som i deras ögon är annorlunda.
Under de senaste nio åren har jag spenderat mina vintrar i Florida.
Jag har fått många vänner inom HBTQ-världen och en kompis som bor där berättade för mig hur gayvärlden och klubbarna i Miami blivit som ett andrum från den verkliga världen.
Han kom ursprungligen från Brasilien och en miljö där det inte var okey att vara gay. I Florida umgicks han med vänner som var precis som honom och den lokala gayklubben blev som ett andra hem.
Orlandomördaren irriterade sig på att två personer av samma kön visade kärlek till varandra. Den irritationen blev så stark och drev honom till att döda över 50 personer.
Här, mitt inne i Stockholm där jag bor är det idag inget konstig att hålla sin pojkvän i handen när man går på stan.
Det är väldigt sällan jag får höra glåpord eller kommentarer efter mig.
Men jag vet att på många platser i vårt land är verkligheten något annat. Många människor kämpar varje dag för att våga stå upp för sig själva och våga vara den de är.
Precis som mördaren i Orlando tycker många runt om i Sverige att det är provocerande att någon är annorlunda. Jag är därför så tacksam för att flera kommuner i Sverige anordnar Pridefestivaler den här sommaren.
Min kompis hittade sitt andrum i Miami och på samma sätt kan nu många HBTQ-personer i Sverige få andas ut på den lokala Pridefestivalen. I alla fall få andas ut i några dagar.
Jag har vid flera tillfällen haft glädjen att få uppträda på Pride i Stockholm. En mer hängiven och uppmuntrande publik går inte att få tag på. Vissa åskådare tycker ibland att Pride blir lite för extremt.
Glöm då inte bort att för många är festivalen den enda gången på året då de kan släppa sin tunga ryggsäck och bara vara.
I en perfekt värld behövs inte Pride. Just nu känns den världen ganska långt borta.
Jag har många gånger frågat mig själv:
Hur kan det vara fel att älska? Oavsett vem man älskar så kan väl kärlek aldrig vara fel?
Tänk om vi kunde vända allt hat och all irritation till nyfikenhet och kärlek. Ta oss tid att lära känna en person som är annorlunda istället för att avfärda den.
Låt det fruktansvärda som hände i Orlando bli en tankeställare på hur vi bemöter andra människor oavsett kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning.
Det är okey att vara den man är och det är okey att älska den man vill.