På lördag den 10 mars så är det final i årets Melodifestival!

Att klaga på Melodifestivalen har varit ett folknöje ända sedan Gustav Vasas tid, och det här årets upplaga har inte varit ett undantag.

Svenska folket har i sedvanlig ordning rasat i olika kommentarsfält, och journalister har tävlat om vem som kan framkalla mest domedagsstämning i sina texter.

Tittarsiffrorna går ner, David Lindgren är lika populär som Nya Karolinska och Fab Freddie har gett ”hoodeladi” ett ansikte. Att folk blir upprörda över Melodifestivalen ligger i programmets DNA, och är självklart helt normalt.

Vad som däremot har slagit mig är att någonting har hänt med själva formatet.

I en intervju med Aftonbladet berättar Melodifestivalens regissör Sunil Munshi att SVT under tidigare år gjort undersökningar som visat att många tv-tittare inte förstått att Melodifestivalen har varit direktsänt eftersom produktionen varit så proffsig.

Därför har man i år beslutat att vara ”mer i arenan”, och ”fokat på värme och gemenskap” för att ge programmet mer ”livenerv”.

Frågar ni mig så är det här helt fel väg att gå. Varför ska man fokusera på publiken i arenan när det är två miljoner som kollar på tv?

Det är fint att Mello vill att arenapubliken ska få en trevlig kväll, men det känns märkligt att prioritera publiktävlingar och konfettiregn. Det är säkert jätteroligt för de som befinner sig i arenan, men för oss två miljoner i tv-soffan är det inte superkul tv-underhållning.

I sin iver att inte råka kränka någon har SVT lagt ner alla ambitioner att ha ett manus med skämt och komik.

De fyndiga välskrivna skämten från Eurovision har ersatts med att David Lindgren visar upp sin pappakropp istället, och det var inte ens roligt förra året.

Sen så var det det här med Mello-appen där man kan rösta fem gånger gratis på varje bidrag i hela tävlingen. Det var en rolig idé, men gratisrösterna måste begränsas.

Hanna Fahl på DN konstaterade häromveckan att det bara skilde 5.7 procent i apprösterna mellan vinnaren och sistaplatsen förra året i tävlingen, och det hade ju knappast varit fallet om man haft ett mer begränsat röstningssystem.

Tidigare år har man röstat à la carte och valt den låt man gillar mest, men i år påminner röstningen mest om en ”ät så mycket du orkar”-buffé där svenska folket tar allt bara för att det är gratis.

Att Melodifestivalens tittarsiffror har sjunkit är inte förvånande, men SVT påpekar att Melodifestivalen fortfarande är det självklara förstavalet för tv-publiken.

Men anledningen till det är ju inte att programmet är speciellt bra, utan för att TV4 och resten av Sveriges tv-kanaler valt att göra walkover på lördagar klockan 20.00 och visar B-filmer som ingen vill se.

Det är givetvis omöjligt att göra tre miljoner tittare nöjda, men SVT borde lägga ribban högre nästa år och presentera ett mer genomtänkt program.

Begränsa appens makt, skaffa två programledare med personkemi och våga satsa på ett manus som innehåller spår av skämt. La det swinge, i evighet!