Den nya tidens krigföring, hybridkrigsföring, använder sig av information och cyberattacker för att göra behovet av militära insatser minimal och skaffa sig politisk fördel i den globala ordningen.
Det amerikanska presidentvalet förra året utsattes för ett stort påverkansförsök från, vad som sägs, ryskt håll.
Den nyvalde franske presidenten Emmanuel Macrons kampanj hackades också och en stor mängd e-post publicerades på nätet – bara en och en halv dag före valet.
Spridningen av fake news sprider osäkerhet och osanningar i vårt samhälle, som riskerar att bli än mer polariserat på osanna grunder. Dessa hot måste tas på allvar och EU:s totala förmåga att stå emot sådana här propagandaattacker måste förbättras.
Hybridkrigföring känner inte några nationsgränser.
Cyberattacker kan slå ut samhällsviktig infrastruktur och försök till påverkan från grupper och nationalstater är ett hot mot demokratin och friheten i enskilda länder och i EU.
Försök till påverkan och cyberattacker har det gemensamt att de utnyttjar kärnan i det demokratiska systemet, den öppna kommunikationen.
Allt fler av våra samhällsfunktioner blir uppkopplade och således också mer påverkningsbara, vilket kan komma att bli vår svagaste punkt i denna nya krigföring.
Inom till exempel energisektorn, går utvecklingen snabbt mot ökad digitalisering för smarta, hållbara lösningar. Vi rör oss samtidigt mot en gemensam energimarknad i EU.
Det smarta energisystemet skapas genom betydligt större användning av informationsteknologi för energiproduktion och distribution.
Eftersom energisystemet också är sammankopplat med de flesta kritiska infrastrukturnätverk, påverkar hotet mot energisektorn alla aspekter av vårt moderna samhälle.
Hot mot cybersäkerhet i en medlemsstat har således potential att också störa samhällsviktig infrastruktur i hela EU, vilket medför betydande ekonomiska skador och hotar den normala funktionen av den inre marknaden.
Enskilda nationer kan inte klara det här själva, utan vi måste hjälpas inom EU åt att bygga upp de nätverk och strukturer som gör att vi kan stå emot och bekämpa dessa hot.
Visserligen är det viktigt med nationella resurser men än mer viktigt är att vi får en bra struktur på EU-nivå, endast då kommer vi att kunna hantera utmaningarna.
Centerpartiet vill värna om att Sverige ska ha en så god nationell motståndskraft som möjligt, men detta räcker inte. Cyberattacker är ofta gränsöverskridande och berör mer än ett EU-medlemsland.
I fjol inledde Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) sina internationella samarbeten inom informationssäkerhet. En tjänsteman kommer att närvara vid Natos Centre of Excellence för Stratcom i Riga, såväl som EU:s utrikestjänst avdelning StratCom East Task force.
Det här är ett bra första steg, men det behövs fler gemensamma åtgärder på EU-nivå för att stå emot påverkan- och cyberhot i hela unionen. Några förslag som behöver genomföras för att detta ska vara möjligt är:
- EU och Sveriges motståndskraft att arbeta förebyggande och strategiskt mot försök till påverkan måste förbättras.
Antalet personer som arbetar med detta inom EU är betydligt färre än antalet personer som arbetar för att göra skada och sprida osanningar.
Varje EU-land bör därför bidra med fler personer och mer resurser som ska arbeta med dessa hot. Detta arbete bör Kommissionen få mandat att samordna.
- Stärk medvetenheten och dela kunskap om cyberhot.
Människor behöver bli medvetna om den påverkan de utsätts för och vikten av ett högt säkerhetstänk i den digitala världen. Detta gäller offentlig och privat sektor, såväl som allmänheten.
Det räcker inte med lagstiftning, utan alla samhällsaktörer måste ta en aktiv roll för att förebygga och motverka de skadliga effekterna av försök till påverkan och cyberhot. Medlemsländerna måste dela med sig av goda exempel för hur de hanterat och följt upp en incident.
- Stresstesta EU och stärk minimikraven för informationssäkerhet i alla medlemsstater.
Det är viktigt att utgå från lokala förutsättningar, men EU bör i framtiden stresstesta alla medlemsländer, och EU:s totala förmåga, att stå emot cyberhot.
Vi är bara så starka som den svagaste länken. Varje år bör det också göras en utvärdering med rekommendationer till respektive medlemsland. Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) ska samordna medlemsländer som vill gå längre i samarbetet inom informationssäkerhet.
Digitalisering har förmågan att avsevärt förbättra våra samhällen, men samhället blir också mer sårbart i samma takt. Därför är det viktigt att varje enskilt medlemsland likväl som hela EU har de resurser som krävs för att stå emot hot mot vår demokrati och mot vår frihet.
Strukturen för detta säkerhetsarbete bör byggas på EU-nivå som har förmågan att samordna, fokusera och kraftsamla resurser för ett säkrare EU.
