Finland 100 år, 6 december 2017.
”Mitt Finland är fullt av underbara kvinnor”, skriver journalisten Frida Frankenhaeuser. Foto: Frida Lönnroos / SVT
Debattinlägg

”Kvinnorna i Finland fortsätter göra revolution”

Opinion ·

”Mitt i den här festyran vill jag sträcka ut mina armar och ge en kram åt alla de kvinnor som stått och pinats i motvinden, men som ändå genom sin sisu, sin kärlek till livet och sin urkraft gjort det här landet till mitt”, skriver Frida Frankenhaeuser, journalist på Svenska Yle i Finland.

Om debattören

Frida Frankenhaeuser
Journalist på Svenska Yle i Finland

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

När jag var 19 år gammal sökte jag med till artisttävlingen idol.

På pappret, som vi fick i handen, där vi nervöst och förväntansfullt stod och väntade i en lång kö på gården utanför ett stort, gult studiohus, stod: Vem är din idol? ”President Tarja Halonen” skrev jag kaxigt.

Jag var säker på att jag skulle gå vidare med det svaret.

Idag firar Finland 100 år av självständighet. Det känns otroligt.

Det känns otroligt att små pojkar, flickor, lite äldre män, mammor och pappor var så osjälviska att de för 100 år sedan offrade sitt liv för lite sjöar och skogar här uppe i norr.

Det känns bra att leva i ett samhälle där jag och mina manliga kolleger har samma möjligheter att jobba och ta oss fram i karriären. Och ännu mer otroligt tycker jag det är att jag i dag bor och lever i ett land där utbildningen, sjukvården och vägarna är gratis.

Finland är ju bara för bra för att vara sant. Men det har inte alltid varit såhär.

Mitt i den här festyran vill jag sträcka ut mina armar och ge en kram åt alla de kvinnor som stått och pinats i motvinden, men som ändå genom sin sisu, sin kärlek till livet och sin urkraft gjort det här landet till mitt.

LÄS MER: Finsk sisu – så funkar det

Visste du att lottorna, de över 100.000 unga kvinnor som frivilligt hjälpte till under kriget och kokade soppor, varnade för bombplan, släpade på lik och tvättade sår vid fronten kallades horor.

Att unga män och kvinnor som inte vet om de kommer leva från en timme till nästa, tar ut det bästa av livet, är naturligt. Det skulle du och jag också ha gjort.

Soldaterna fick vara soldater, men lottorna, kvinnorna fick stämpeln horor.

Tove Jansson, hur mycket tråkigare skulle inte min barndom vara utan hennes vackra skärgårdsberättelser om pappor och hav, om Sofior, om karga utskärsöar?

Och vad skulle Finland marknadsföra sig med utan hennes mumintroll? Tror du att japanerna skulle gå igång på Nokias gummistövlar? En animerad serie om gummistövlar? Kexburkar med gummistövlar på omslaget? En opera om gummistövlar? En av de få produkter som inte gjorts med mumintrollen är kondomer.

Men också Toves kämpande har banat väg för oss modernare kvinnor. Att vara kvinna, konstnär och bisexuell gjorde att Tove gång på gång måste stå på sig.

Finlands nationalskald, Johan Ludvig Runeberg, har du säkert hört talas om, men känner du till Fredrika Runeberg?

Jo, hon är nationalskaldens bakelsebakande fru och mor till åtta barn och enligt en del kritiker hade hon mer litterär begåvning än sin man.

Fredrika var författare och Finlands första kvinnliga journalist, men i början av 1800-talet var det ingen som ville publicera en kvinnas namn i tidningen, så många av hennes texter har gått ut under manlig pseudonym.

Utöver de här kända kvinnorna som lämnat spår i mitt liv finns det kvinnor som finns i allas våra liv.

Min farmor var fyra år gammal då hon på 1930-talet gavs bort till en annan familj för att hennes mamma hade för många barn och för lite pengar.

Idag är hon en lycklig, självförsörjande, äldre dam med egen lägenhet, 90-årig pojkvän och med en lång karriär som mentalvårdare bakom sig.

Min mormor såg till att det fanns mat på bordet, rena kläder, hon matade djur och uppfostrade tre barn och åtta barnbarn. Hemmafru är hennes stolta yrke.

Och alltid kommer jag att vara lika stolt över min journalistmamma som genom sin envishet visade mig att allt är möjligt.

Hon bröt sig loss från invanda mönster och var på 1970-talet den första personen från den lilla ön att utbilda sig vid universitet.

Och kvinnorna i Finland fortsätter göra revolution.

För en vecka sedan sprack den finlandssvenska ankdammen (den lilla språkminoritet på 300.000 finländare jag tillhör). Över 6.000 personer undertecknade ett upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp i Svenskfinland.

Samtidigt publiceras över 900 kvinnors vittnesmål om sexuella trakasserier av olika slag. Varför är det revolutionerande? Jo, för att vi gör något åt den värld vi lever i.

Vi gör något för att vårt Finland ska bli ännu bättre, ännu tryggare och ännu mer jämlikt.

Sedan mitt försök i idoltävlingen har jag mognat lite. Jag har gett upp planerna på en sångkarriär (ni kan ju gissa er fram till hur det gick i uttagningen) och kommit fram till att journalist är vad jag vill vara.

Genom journalistiken kan jag förbättra världen, och vårt 100-åriga och i bästa fall också 150-åriga Finland.

Men får jag ännu idag ett papper framför mig där någon ber mig fylla i namnet på min idol så skriver jag kaxigt: Tarja Halonen.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.