Varje år utsätts 60 000 barn för mobbning i svenska skolor.

Professor emeritus Peter Gill lyckas på SVT Opinion hitta ”en ofantlig framgång” dold i den statistiken. Det tycker vi är ett hån mot de barn som finns bakom siffran.

Å ena sidan menar han att Sverige är bland de bästa i den globala klassen. Det stämmer. Men att man därför förminska ett så omfattande problem är faktiskt fullständigt obegripligt.

Å andra sidan skriver han att ungefär 75 procent av de elever som har utsatts för mobbning år ett inte längre är utsatta år två. Det stämmer också.

Men han berättar inte att lika många nya utsatta tillkommer. Den totala siffran för antalet barn som utsätts för mobbning på årsbasis minskar alltså inte eftersom att lika många nya barn kommer till i statistiken. Detta är orsaken till Friends så starkt betonar det förebyggande arbetet.

Vi och massmedia beskylls för att leta efter djävular när vi beskriver problemet.

Jag tror att alla som själva utsatts för mobbning eller har ett barn, syskon, barnbarn eller någon annan nära sig som utsatts har väldigt svårt att ställa upp på den beskrivningen.

Mobbning är ett helvete för de som utsätts och vi kommer aldrig att sluta arbeta för att förhindra det i alla dess former. I det ligger också att beskriva problemet.

Om professor Peter Gill vill kalla det att leta efter djävular får det stå för honom. Vi kallar det att stå upp för att alla barn har rätt till en trygg uppväxt.

Mycket riktigt beskriver Peter Gill problemet som än större i andra länder. Det är vi de första att skriva under på.

Den kunskap som vi byggt upp över åren, bland annat genom att utbilda på skolor, samarbeta med forskare och utveckla metoder att förebygga mobbning, efterfrågas internationellt.

Vi föreläser ofta för andra länders myndigheter och organisationer och blir inbjudna som experter i internationella sammanhang. Där pratar vi med stolthet om den kunskap som finns i Sverige på området.

Vi driver ett internationellt kunskapscenter och öppnar kontor utomlands. Allt för att sprida den framgång som det svenska arbetet har haft. 

Men att förminska det svenska problemet med mobbning genom att säga att andra är värre är inte en bra väg att hantera frågan.

60 000 barn per år. Bakom var och en av dessa finns en individ och en familj som far illa.

Oavsett om problemet är större i andra länder eller inte så är det oacceptabelt. Ingen tjänar på att problemet förminskas.

Men samtidigt vill vi starkt reagera när Peter Gill vill göra gällande att vi skyller på lärare.

Tvärt om gör många lärare en heroisk insats. Vi anser att det till stor utsträckning handlar om att få tillgång till beprövade metoder för att arbeta med frågan och att mer resurser behövs i skolvärlden, så att huvudmän, skolledning och skolpersonal kan hantera frågan.

Att Sverige är bland de bästa i klassen i arbetet mot mobbning är bra. Men det är väldigt liten tröst för den som utsätts. Det är de personer som får oss på Friends att gå till jobbet varje dag. Att fortsätta vara ute i skolor och utbilda och att ständigt utveckla våra metoder. 

Att förringa det helvete som många barn går igenom, genom att säga att det är värre i andra länder, är något som vi som barnrättsorganisation aldrig kommer att ställa upp på.

Det vore att svika de barn som inte får växa upp i trygghet.