Rättegången mot den avsatte egyptiske presidenten Hosni Mubarak ska tas om, meddelades det under söndagen. Samtidigt befinner sig landet i ekonomisk kris, och nu höjs röster om att det var bättre på Mubaraks tid. Nya presidenten Mohamed Morsi försöker desperat rädda ekonomin, och närmar sig därför både EU och Israel, skriver Marianne Laanatza.
Vad har hänt i Egypten sedan president Mubarak tvingades avgå? Vilket handlingsutrymme har Mohammed Morsi egentligen där USA, Israel och EU kan hjälpa eller stjälpa? Kan islamiska obligationer rädda ekonomin?
Med en bakgrund i det Muslimska brödraskapet valdes Morsi av en knapp majoritet till den förste presidenten i ett fritt val. Vid sitt tillträdde lovade Morsi att bli alla Egyptiers president och att stora framsteg skulle ske inom hans första hundra dagar. Men besvikelsen inom många grupper har varit stor, och nya protester har som bekant utbrutit under framtagandet av den nya konstitutionen.
Församlingen som tog fram den nya konstitutionen kantades av avhopp från de sekulära, kristna och liberala grupperna. De ansåg att konstitutionsförslaget grundades alltför mycket på sharia, islamisk rätt, och inte gav kvinnor, minoriteter och andra grupper konkreta rättigheter. Företrädarna för journalistförbundet lämnade också arbetet, då frågor om tryckfrihet och yttrandefrihet inte garanterades på ett tillfredsställande sätt.
Besvikelsen kunde också avläsas i det låga deltagandet i folkomröstningen om den nya konstitutionen, bara 30 procent deltog. Av dessa röstade 56 procent för den nya konstitutionen, vilket innebär att endast knappt 20 procent av den röstberättigade delen av befolkningen öppet stödjer den nya författningen.
Egyptens ekonomi har samtidigt försvagats mer och mer, och det är inte ovanligt att man hör folk som talar om att det var bättre på Mubaraks tid – trots diktaturen. Stora behov av utlandsupplåning föreligger. Qatar har varit den mest generösa långivaren hittills, men samtal pågår med IMF och andra om ytterligare lån.
President Morsi håller också på att förbereda lagstiftning som ska möjliggöra för Egypten att sälja SUKUK (Islamiska Statsobligationer) för att få in pengar till statskassan, något som Malaysia och visa arabiska Gulfstater redan gjort.
Utgivandet av SUKUK kan bli ett mycket viktigt komplement. Denna obligationsmarknad är snabbt och globalt växande och har hittills klarat sig mycket bättre än den vanliga finansiella sektorn under de senaste årens turbulens.
Situationen för ungdomarna som tagit initiativet till upproret mot Mubarak är värre än någonsin. Förgäves hoppades de på en demokratisk och nyskapande politisk och ekonomisk utveckling i landet, nu har de arbetslösa bara blivit fler.
Morsis politik har definitivt inte förbättrat Egyptens attraktionskraft på turister från Europa och USA. Denna viktiga inkomstkälla har vingklippts. Dessutom har en rad terrorattentat i Sinai ytterligare förvärrat situationen.
En ljusglimt för Morsi på den ekonomiska fronten är att EU äntligen erkänt att reglerna i frihandelsavtalen mellan Egypten och EU försvårat för egyptisk export av industrivaror till EU – och därmed bidragit till sämre ekonomisk utveckling i Egypten sedan 70-talet.
Att det faktiskt förhåller sig så konstaterade Lady Ashton, när EU stod handfallet efter Mubaraks fall i Egypten och Ben Alis i Tunisien. Hon påpekade att ”EU faktiskt är en del av problemet och inte lösningen” för en bättre ekonomisk utveckling på sydsidan, just på grund av regelverket i frihandelsavtalen.
Nu har EU satt sig vid förhandlingsbordet tillsammans med EFTA-länderna samt berörda stater i södra och östra Medelhavet som Egypten och Tunisien för att förbättra regelverket. Detta kan leda till att Egyptens export till EU på sikt kan öka och därmed skapa arbetstillfällen.
Men när nya regler blir klara att tillämpa är osäkert. Det positiva är att EFTA-länderna driver på. De måste nämligen inom ramen för sina frihandelsavtal med berörda arabiska Medelhavsländer följa EUs regelverk för att kunna dra nytta av de växande frihandelsmöjligheterna i hela Medelhavsregionen. Från svensk sida är det givetvis viktigt att vi försöker påskynda processen.
För den egyptiska ekonomin är president Morsi också beroende av att de så kallade kvalificerade industrizonerna, som USA initierat i Egypten för tullfri export av varor till USA under förutsättning att varorna tillverkas i samarbete med israeliska företag. Närmare 40 procent av Egyptens export till USA kommer från dessa zoner, som domineras av tekoindustri. Men om Israel inte är nöjd med Morsi kan de avbryta samarbetet, och i så fall blir ytterligare hundratusentalet egyptiska arbetare utan jobb.
På det utrikespolitiska planet har däremot Morsi lyckats bättre. Han lyckades medla mellan Hamas och Israel och få ett slut på stridigheterna vilket uppskattades i Washington och Europa. Han har även bekämpat militanta grupper på Sinaihalvön vilket Israel sett positivt på.
Sammantaget är det en komplicerad bild. Men det finns tydliga tecken på att USA, Israel och EU vill ge sitt stöd till Morsi – samtidigt som han försöker hitta kompletterande ekonomiska lösningar genom islamiska obligationer för att få ökat eget handlingsutrymme