Det nya rökförbudet som träder i kraft idag är ett hårt slag mot restaurangägare – och inte minst mot individens frihet. Förbudet visar på en statlig översittarattityd och är helt ur proportion till den skada passiv rökning orsakar.

Låt krogägare bestämma själva om gäster ska få röka på deras uteserveringar eller inte. 

Svenska staten har än en gång lyckats göra Sverige ännu tråkigare. Den nya tobakslagen innebär att rökning kommer att bli förbjuden på ännu fler platser än tidigare, bland annat på busshållplatser, idrottsplatser, lekplatser, tågperronger och uteserveringar.

Ambitionen är uppenbar – staten vill inte att folk röker. Men hur mycket frihet får ambitionen om ett rökfritt samhälle kosta?

Varenda människa vet att rökning är farligt. Om man skulle råka glömma det påminns man av olika statliga informationskampanjer eller de lagstadgade varningstexterna på tobakspaketen.

LUF hävdar inte att rökning är bra för hälsan. Men ska staten till varje pris se till att medborgarna är så hälsosamma som möjligt i varje enskilt fall?

Myndiga individer måste faktiskt få göra val som inte nödvändigtvis är hälsofrämjande. Staten kan hjälpa människor fatta bättre beslut, men inom en rimlig gräns. Den gränsen är med råge passerad med den nya tobakslagen.

Framförallt kommer rökförbudet göra livet surt för restaurangägare. I upprätthållandet av lagen kommer inte polisen vara delaktig. Det är upp till den enskilda krögaren att se till att ingen halar upp en cigg på ens servering, annars riskerar man ett vitesbelopp.

Svenska krögare drunknar redan i regelbörda från klåfingriga politiker. Allt ifrån vid vilken tid verksamheten måste stänga om kvällarna till vilken typ av utemöbler och parasoll som anses okej beslutas av någon annan än den som faktiskt driver baren eller restaurangen.

Vi tror att marknaden och enskilda restaurangägare är bättre på att hantera frågan om rökning än vad vi politiker är.

Redan utan lag finns det uteserveringar som både tillåter och inte tillåter rökning att välja mellan. När fler väljer bort serveringar där man får röka så kommer det ligga i ägarens intresse att erbjuda rökfria alternativ.

Den som inte vill sitta bredvid någon som röker kan också vänligt be rökaren att förflytta sig. Men statens tilltro till individers förmåga att visa hänsyn och lösa saker mellan varandra är uppenbarligen obefintlig. 

Därutöver är farorna med passiv rökning extremt överdrivna. Folkhälsomyndigheten själv konstaterar i den rapport som ligger till grund för förbudet att effekten av passiv rökning utomhus inte är fastställda.

Det är långt mycket farligare att vistas i en trafikerad storstad. Förbudet gäller dessutom även e-cigaretter, där ”röken” består av vattenånga.

Detta visar tydligt att den nya lagen handlar mindre om omsorg för medborgarnas hälsa och mer om att försöka radera varje beteende som inte är önskvärt.

Rökförbudet kan tyckas vara en trivial fråga, men det är när en minoritet gör något som allmänheten inte gillar som samhällets tolerans faktiskt sätts på prov.

Alla vi som fortfarande tycker att den som har lust att ta en cigg till sin öl på en uteservering som valt att tillåta det borde få göra det kan sorgset konstatera att friheten är rökt.