Uppdrag Gransknings program om Sanne upprörde oss, precis som det upprörde många andra.
I Utan skyddsnät är vi tyvärr många som känner igen oss i det som beskrivs, vilket också innebär att Sannes berättelse dessvärre inte är unikt; utsattheten och dörrarna som stängs till den vård vi så väl behöver.
Problembilden för flickor, kvinnor och transpersoner med drogproblematik är ofta mycket komplex. Drogberoende, ätstörningar, prostitution, fysisk och psykisk ohälsa, hemlöshet, arbetslöshet, kriminalitet, funktionsnedsättningar, sexuella övergrepp och våld hör tyvärr till vardagen.
Ofta tar det många år att utveckla den komplexa problembild som samhället har så svårt att möta. Oförmågan hos samhället att se problemen redan i sin linda är stor.
Vi möts istället ofta av oförstående, rädsla och förakt.
Vi tycker det är bra att problemen uppmärksammas i riksdagen, men politikerna vill gärna ha enkla lösningar.
Problemen vi upplever finns inom såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården. Dessutom i många fall inom rättsväsendet.
Nu hörs röster som vill lägga över ansvaret för beroendevården på hälso- och sjukvården, i förhoppning om det skulle lösa problemet.
För flickor, kvinnor och transpersoner finns det inga så enkla svar.
Svartepetter-spelet, som vi kunde bevittna i programmet om Sanne, handlar inte bara om LVM (lagen om vård av missbrukare) och LPT (lagen om psykiatriskt tvångsvård) och vem som bär ansvar för dem.
I stället handlar det ofta om budgetfrågor och bristande kunskap om gruppen, men det finns också ideologiska låsningar mellan medicinsk och psykosocial behandling av drogberoende.
I Uppdrag Gransknings program hörde vi Sanne säga att hon inte vill vara på Beroendecentrum. Och SVT har tidigare rapporterat om klinikens ovilja att anmäla våldtäkter som sker på kvinnor inne på avgiftningen, något flera i #utanskyddsnät tyvärr har personliga erfarenheter av.
Vi hör henne och hennes mamma flera gånger beskriva grova sexuella övergrepp, men ingen talar om bearbetning av dessa trauman, mer än Sannes mamma.
Vår erfarenhet är att det ofta är en starkt bidragande orsak till många av de andra problemen.
Chefen för Beroendecentrum Johan Franck konstaterar att hon behöver långvarig vård, men att det är inte deras uppgift att bistå med tak över huvudet. Kliniken checkar istället av att de gjort vad som krävs av dem och skickar ut henne i natten utan någonstans att ta vägen.
Vår absoluta ståndpunkt är att ingen vårdinstans, oavsett om den lyder under socialtjänstlagen eller hälso- och sjukvårdslagen ska kunna skriva ut någon med så pass allvarlig problematik utan att försäkra sig om att någon eller något annat tar vid.
För att komma tillrätta med de problem som UG beskriver har #utanskyddsnät föreslagit en nationell handlingsplan.
Hela den problembild som många av oss har eller har haft går inte att lösa inom ramen för bara socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Det krävs att man orkar och vill se helheten.
Och allra viktigast: det krävs att man gör ordentliga insatser i tid och inte låter det gå så här långt.
Vi hoppas att den nyligen inrättade Jämställdhetsmyndigheten, tillsammans med Socialstyrelsen, ska få ett sådant uppdrag att gå på djupet med problematiken och att regering och riksdag inte tror att det går att lösa med en enkel liten ändring av lagstiftningen.
Fotnot. #utanskyddsnät är ett upprop under #metoo för flickor, kvinnor och icke-binära i missbruk, kriminalitet och prostitution.
