I valet mellan att stanna nära hemmet i en krigszon och att ta sig därifrån mot en okänd framtid är inget av alternativen så lockande.

Kanske det går säga, att man inte hade annat val än att fly. Ett ofrivilligt val, styrt av självbevarelsedrift.

Men i nästa läge så väljer flyktingen riktning, och kanske även mål för flykten.

Självklart görs detta val inte slumpmässigt. Finska krigsbarn hamnade i Sverige för att deras finska föräldrar ville maximera deras chanser att överleva. De skickades inte slumpmässigt österut, norrut och söderut.

”Karl-Oskar och Kristina” var inte flyktingar från en krigszon, utan gjorde utifrån en svår situation ett val som i deras ögon var rationellt. Det var heller ingen slump att de åkte västerut mot Amerikat istället för till mer närbelägna Polen, Ryssland eller Frankrike.

Förvisso har även svenskar gjort andra val, som Kirunasvenskarna som valde kommunismens Sovjetunionen, men gemensamt är att det var just ett val som gjordes för att man trodde sig maximera sina livschanser.

På samma sätt gör även dagens migranter ett val, när de väljer Sverige som slutdestination på en lång resa.

Jag har under mina tretton år i asylbranschen träffat mängder av människor från alla delar av världen. Somliga har flytt krig, somliga har valt att åka till Sverige av andra orsaker.

Majoriteten har aktivt valt att fortsätta till Sverige genom andra säkra länder, även om undantag finns där man av olika anledningar tvingades vidare hit.

Alla har haft sin egen bevekelsegrund för resan, oavsett om det var en plötslig flykt eller en planerad flytt. Det går inte att generellt fastslå graden av fritt val, men säkert är att det var migranterna själva (eller deras familjer) som ändå gjorde valen som tog dem hela vägen hit.

Det blir alltså tämligen svårt att argumentera att dessa individer inte hade något val annat än att hamna i Sverige.

Tvärtom är det en logisk följd av flera val som säkerligen framstod som rationella, givet den information som fanns tillgänglig via internet, släktingar eller smugglare. Det var ingen slump, då hade inte siffrorna för mottagandet i Europa varit så totalt olika för olika länder.

Att låtsas som om att dessa människor inte hade ett val, är både förminskande och nedlåtande.

Då säger man nämligen att de inte var kapabla att tänka ut en egen plan och göra egna val; att de bara är offer för omständigheterna och viljelöst drivit runt och råkat hamna här i Sverige av en slump.

Vad som istället behöver göras är att ärligt förklara vad valen de gör innebär på kort och lång sikt, och vilka framtidsutsikter som finns i Sverige.

Utgå från tillgänglig statistik, informera om extrem bostadsbrist, om arbetslöshet, om utanförskap, om nya regler för återförening. Ska informationen spegla den svenska samhällsdebatten så vore det rimligt att den även varnade migranterna för strukturell rasism, vithetsnorm, främlingsfientlighet och islamofobi.

Regeringen måste hitta vägar att ta tillbaka “Sverigebeskrivningsprivilegiet” från skrupelfria smugglare, aktivt informera utåt och ge en så korrekt bild av Sverige som möjligt.

De som drabbas när verkligheten inte motsvarar resekatalogens glamorösa foton, är de människor som köpt resan för dyra pengar. Och sällan har de en reseförsäkring som täcker förlusten.

Det borde alltså vara migranters självklara rättighet att ta del av korrekta och relevanta fakta, för att kunna fatta rationella och välgrundade beslut om framtiden. Ge människor tillbaka initiativkraft och makt över sina liv.

Det måste vara ett bättre val, än att bli undanskuffad i åratal i ett trångt boende i skogen och i slutänden ändå inte få förverkligat de löften man trodde Sverige skulle vara garant för.