Foto: Anna-Lena Ahlström
Debattinlägg

”Ge oss en seriös forskning på fittan, tack!”

G-punkten ·

”Fram för en sexualitet som utgår från kvinnans egna behov – inte från mannens behov att bli tillfredsställd. Det är dags att en gång för alla sprida lite ljus över den mörka kontinenten”, skriver Katerina Janouch.

Om debattören

Katerina Janouch
Författare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Än en gång har en manlig sexolog slagit fast hur kvinnans kön är beskaffat och hur en kvinna bäst kan njuta sexuellt. Denna gång är det den italienske professorn Emmanuelle Jannini som sägs ha ”slagit hål på myten” om G-punkten.

Jannini har studerat ultraljudsbilder över par som har sex, och dragit slutsatsen att det inte är en specifik punkt som ger njutning hos kvinnor. Analysen är att det är samverkan mellan klitoris, livmoder och slida som ger orgasm vid penetration.

Jannini föreslår att begreppet G-punkt ersätts med det mer korrekta CUV (Clitoris Uterus Vagina Complex). Okej, det är fint att Jannini berättar hur det är, men även den gode italienaren missar en rad viktiga detaljer i den komplexa berättelsen om kvinnlig sexualitet.

Det finns absolut ett område inuti slidan som är mer känsligt än dess andra delar. Vissa kvinnor upplever att njutningen blir som starkast när en viss ”punkt” stimuleras”. Andra behöver helt annan typ av stimulans. Den kvinnliga orgasmen är oerhört komplex och kan inte förklaras med enkla modeller.

En kvinna kan komma enbart genom att fantisera om sex eller genom att få sina bröstvårtor smekta. Orgasm kan framkallas vid både vaginal penetration, klitorisstimulans, inre tryck och smek, eller anal stimulans, eller en kombination av alla dessa.

Jag har tidigare skrivit om den så kallade ”coctailtekniken” Cli-Ge-Va, som påminner om det Jannini lanserar, det vill säga klitoris-g-punkt-vaginal stimulans. Men jag vill även lägga till ett bortglömt område i kvinnans kön, nämligen mellangården och även anus, även om den bakre njutningsdörren erotiska potential inte faller alla på läppen.

Kvinnor kan orgasmera genom att själva ge sin partner erotisk stimulans. Genom att få fötterna smekta. Njutningspunkter finns över allt på kroppen och man kan till och med komma enbart genom att skriva snuskiga sms.

Ett mer korrekt begrepp för det nya kvinnokönets njutningspunkter vore CUVA där även den anala delen med mellangården inräknad, ingår. Men mer borde man tala om att den kvinnliga sexualiteten och njutningen har obegränsad potential och ständigt kan utvecklas.

Man borde tala om att kåtheten är bra och sund och inte ska tryckas undan. Att det inte är onaturligt att vilja experimentera. Att heteronormen är både begränsande och kvävande, och att det penetrerande samlaget långtifrån måste vara en norm.

Fram för en sexualitet som utgår från kvinnans egna behov – inte från mannens behov att bli tillfredsställd. För problemet är att dagens sexualforskning främst fokuserat på mäns erektila dysfunktioner.

Har någon bemödat sig om att framställa ett kvinnligt orgasmpiller? Eller verkligen ta reda på hur det står till med ”den mörka kontinenten” som Freud kallade kvinnans kön?

Nej, det är så mycket som har med våra fittor att göra som man bara blundar för. Samlagssmärtor, orgasmisk dysfunktion, hur kvinnor njuter och varför, vad orgasmen är till för och hur de där nervbanorna egentligen löper inuti könet och hur man bättre kan utnyttja den sexuella njutningen för att få fler hälsofördelar. Är vi inte lönsamma, vi kvinnor?

Äldre kvinnors sexualitet ska vi inte prata om. Den är ett sorgligt undanskymt kapitel och svenska läkare verkar lida av hysterisk hormonskräck.

Den kåta menopauskvinnan forskar man överhuvudtaget inte på, hon förutsätts förtvina nånstans med sina torra slemhinnor och sin sveda och värk.

Kan vi få vettig forskning om vårt viktigaste organ, nämligen fittan, tack? Och allt som hör därtill av sexualitet, hormonbalans och påverkan på psyke och allmänhälsan.

Det är dags att en gång för alla sprida lite ljus över den mörka kontinenten.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.