Från och med i natt kl. 00:00 råder total arbetsnedläggelse för allt arbete inom Hamn- och Stuveriavtalets tillämpningsområde.
Bakgrunden är arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnars upptrappning av hamnkonflikten. Den 22 februari nåddes vi av ett omfattande lockoutvarsel som kraftigt skulle begränsa våra medlemmars möjlighet att försörja sig.
Det är svårt att förstå varför Sveriges Hamnar fortsatt väljer konfliktvägen när lösningen är så enkel: att teckna ett andra-avtal med Hamnarbetarförbundet, med de rättigheter och skyldigheter som följer av lag och gällande rättspraxis.
Vi skulle då omfattas av rikstäckande fredsplikt på både lokal och central nivå, och konflikten skulle vara över.
Konfliktens kärna har hela tiden varit huruvida Hamnarbetarförbundet ska få teckna ett kollektivavtal som är innehållsmässigt likalydande det Transportarbetareförbundet redan har med Sveriges Hamnar – ett avtal som innehåller samma löner och villkor som Transports, varken mer eller mindre.
Tyvärr har arbetsgivarorganisationen konsekvent nekat oss detsamma.
De kräver att vi ska avtala bort fackliga rättigheter som normalt följer av kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden enligt lag och gällande rättspraxis.
Det mest problematiska i detta är att vi skulle avsäga oss möjligheten att vara delaktiga i lokala förhandlingar och uppgörelser, som ju utgör merparten av det vardagliga fackliga arbetet.
Fredagen den 22 februari slog arbetsgivarorganisationens nya lockoutvarsel ner. Varslet innebär lockout på fridagar – alltså löneavdrag för våra medlemmar alla dagar som de är schemalediga – vilket kan medföra avdrag på mer än halva månadslönen trots att de jobbar full tid.
Varslet innehöll också en övertids–, nyanställnings– och inhyrningsblockad som kraftigt skulle begränsa behovsanställda medlemmars möjlighet att försörja sig.
Alla dessa stridsåtgärder skulle pågå i nära 5 månader – från den 6 mars till den 31 juli 2019 – och alltså orsaka enorma ekonomiska påfrestningar för våra medlemmar.
Som om detta inte vore nog så har det har också förekommit hot mot våra behovsanställda medlemmar från flera av de hamnbolag som är med i Sveriges Hamnar.
Hoten har handlat om att de skulle bli utan arbete och därmed förlora sin försörjning under konfliktperioden om de inte går ur Hamnarbetarförbundet.
Detta är ett agerande som varit i princip okänt på svensk arbetsmarknad sedan 1930-talet. I praktiken handlar det om svartlistning av arbetare på basis av deras fackliga tillhörighet – en metod som definitivt hör inte hemma på den moderna svenska arbetsmarknaden.
Tvärtemot vad många tror, så är det vanligt i Sverige att teckna avtal med flera fack på samma område. Sveriges Hamnars agerande är ett hot mot föreningsfriheten, och i förlängningen också mot den svenska modellens demokratiska legitimitet.
Det är bedrövligt att arbetsgivarorganisationen har låtit konflikten gå såhär långt, speciellt när lösningen är så enkel: stryk de särskilda skrivningarna om ytterligare rättighetsinskränkningar i avtalstexten, och teckna ett normalt andra-avtal med Hamnarbetarförbundet.